Början av skolveckan som gått, har ägnats åt fler föreläsningar kring virus, bakterier och de sjukdomar som de kan ge.
I tisdags var jag på forskargruppsmöte igen. Då hade min handledare sett till och bjuda in en professor i pyskologi som sysslat mycket med forskning och utbildning inom psykoterapifältet. Det var faktiskt mycket lärorikt och givande. Han var en väldigt duktigt föreläsare som lätt kunde förklara svårigheter och fällor som de flesta faller i då de jobbar med att utveckla nya psykoterapier eller behandlingar. Han gav också gruppen goda råd om hur vi skulle försöka gå vidare med våra egna studier.
Från onsdag till fredag har några av oss i klassen fått gå ut på klinik och andra har fått arbeta med grupparbeten/seminarier. Jag var i en grupp som fick gå på infektionsklinik. Denna gången fick jag en ganska ung handledare som inte haft någon grupp tidigare, men hon var väldigt engagerad och effektiv. Som jag sagt tidigare så gillar jag "effektivitet".
Vi fick korta föreläsningar av överläkaren och ett par av specialisterna på avdelningen, träffa patienter och ta anamnes och status, följa med på rond, undervisade i lumbalpunktion och diskutera patientfall. Tre mycket innehållsrika dagar, men det känns att det fortfarande är tidigt i kursen. Jag har inte pluggat något alls än och hänger inte riktigt med i allt snack kring olika bakterier och penicillinspektrum och så...
Igår kväll jobbade jag igen och då var det min tur att sitta inne i anmälningsmottagningen i receptionen på stationen. Det första jag fick var ett fall med "egenmäktighet med barn".
Det var en omständlig historia och anmälaren hade svårt att hålla koll på platser, datum och tider i sin berättelse. Jag gjorde så gott jag kunde och använde samtalsmetodik för att hjälpa till och skapa någon sorts förståelig linje i det hela. Det tog ungefär två timmar, så det är ju kanske inte så konstigt om det blir lång kö hos polisen ibland.
Jag har ju i tidigare inlägg berättat om hur turlagskamraterna varit något avvaktande och inte riktigt ägnat sig åt mig. Jag har också berättat om tidigare konflikter jag har haft inom polisen. Igår fick jag veta av yttre befälet att en person som inte jobbar på turlaget för tillfället, men som ganska snart ska komma tillbaka igen gått upp till områdeschefen och sagt att denne hellre slutar som polis än att jobba tillsammans med mig. Hmmm... Jahapp!
Ja, vad ska jag säga. Detta är en person som jag hade en konflikt med på polishögskolan och egentligen inte jobbat med eller umgåtts med sedan dess. Jag kände själv att det skulle bli jobbigt och gräva i gamla misstag och missförstånd, men jag var ändå villig att ge det en chans. Det är tungt och bära på gamla olösta konflikter som fortfarande ger en konsekvenser emellanåt i vardagen. Vi skulle nog bägge vunnit på att försöka lösa problemet, men så som yttre befälet beskrev omständigheterna nu så blir det nog inte mycket möjlighet till det.
Yttre befälet skötte samtalet bra. Det märktes tydligt hur besvärad han var över situationen. Jag tror nog att han upplevde det som en ganska oväntad reaktion från den andre personen också.
Den andre har ju jobbat på samma lista nästan ända från början då vi bägge började efter aspiranttjänstgöringen. Och dessutom har ju yttre befälet lärt känna den andre, så då vet han ju vad han har, men inte vad han får (så att säga).
Jag är ju det osäkra kortet och dessutom har väl den andra personen talat ganska bekymrat om mig med de andra redan innan det var känt att jag skulle komma på det turlaget, enligt vad jag förstod när jag tolkade vad yttre befälet berättade.
Det känns jobbigt att den andres uppfattning om mig fått förekomma min möjlighet att lära känna de andra. Och en sak som är säker är att det skvallras om kollegor som i den värsta skvallerblaskan inom polisen. Jag vet att det förekommer överallt, men att det är värre på vissa arbetsplatser jämfört med andra. Jag har ingen riktigt bra lekmannateori om varför det är så, men kanske behovet av att ha kontroll på sin omgivning är större på vissa arbetsplatser än andra?
Det här är något som jag behöver fundera ordentligt på. Jag är ganska så osäker på vad detta har för konsekvenser för mig, men jag ska ta mig upp till chefen i början av nästa vecka och se vad han har och säga.
Håll en tumme åt mig, för att inte den andres manipulationer har alltför negativa konsekvenser för mig.
lördag 17 oktober 2009
söndag 11 oktober 2009
Ordningspolisjobb
Som helhet är jag väldigt nöjd med min första jobbhelg på snart fem år, som radiobilspolis. Det är så skönt och slippa känna den stress/press som ständigt är närvarande på ledningscentralen. Ute i bilen är det ett jobb åt gången som gäller och det är få som kan klaga på hur vi i patrullen väljer att genomföra det. Variationen finna hela tiden och man kan improvisera och använda sin kreativitet för att nå bättre resultat.
Fredag
Fredagen blev en bra dag.
Först under dagen så hade vi föreläsningar i bakteriologi och deras virulensfaktorer och under eftermiddagen intressanta virusföreläsningar med inrikting mot herpesvirus. Föreläsaren pratade också stolt om hur han nyligen läst in sig på teorierna om att virus faktiskt var de första "organismerna" som existerade på jorden och att det parallellt eller genom dem utvecklades encelliga organismer. Virus klassas ju inte som liv eftersom de inte kan föröka sig eller utvinna energi/näring på egen hand.
Efter föreläsningen tränade jag ett tungt styrketräningspass tillsammans med Herr E.
Hade någon timmes orolig sömn innan jag började jobbet kl. 21.
Mellan kl. 21 och 23 finns möjlighet till träning enligt schemat. Det är inte alltid det går på helgen om det är för mycket stök ute på stan. Men idag fick jag gott om tid att fixa till det sista med min utrustning och gå ner själv en stund på skjutbanan och övningsskjuta en stund.
Arbetsgruppen (turlaget) tar lite tid att lära känna. Det var lite som jag beskrivit tidigare, en relativt tyst osäkerhet riktad mot mig. Jag var helt övertygad om att jag skulle åka med den kvinnliga vikarierande yttre befälet under natten för att jag skulle få en "mjukstart", men jag blev placerad med en kille som jag jobbat med tidigare vid ett par tillfällen (innan ledningscentralen). Väldigt trevlig. Mycket lugn, sansad och eftertänksam kille. Kanske något trött på jobbet så han tar det kanske lite väl lugnt ibland för att slippa göra mer än nödvändigt.
Natten var väldigt lugn med få jobb trots att det var mycket folk ute på stan. En man som påstod sig blivit knuffad ned på gatan och avplockad plånbok och mobil, men jag tror inte riktigt på hans historia. Det var lite för mycket "hål" i berättelsen och han hade inte några skrapsår eller skador någonstans.
Dessutom träffade jag ett par yngrekursare som tentafestat och en av killarna hade fått i sig lite väl mycket så han satt på en av stans torg och spydde. Han var vad jag skulle klassat som medvetslös. Han kunde inte sitta upprätt själv och det gick nästan inte att få någon rektion ens med smärtstimmulering. För att vara på säkra sidan kallade vi till oss en ambulans för att få en extra bedömning från ambulanspersonalen.
Det tog väl ungefär 10 min innan ambulansen kom. En av ambulanskillarna kollade hur yngrekursaren mådde. För och kolla hur medvetslös han var, tryckte han upp fingerspetsarna stenhårt under käkvinkeln. Oj, oj... Det såg ut och göra jäkligt ont.
Han spände upp sig och fick sträckreflex i hela kroppen och armarna (typ som vid RLS 7). Smärtan lyfte hans medvetande en bit så han svalde och mumlade några ord.
"Ja det där går väl bra", sa ambulanskillen. Okej sa jag och så skulle vi lasta in honom i polisbilen. Han var nerspydd över hela magen och framsidan av byxorna, så han luktade inte godis precis... Han kunde inte röra benen så jag försökte lyfta honom i byxorna, men det var svårt och baxa in honom mot bilen ändå. Efter ett par minuters försök förbarmade sig ambulanskillarna över honom och sa att de skulle ta honom i alla fall. Han placerades på båren och så körde de honom till sjukhuset.
Jag funderade hela tiden på om yngrekursarna skulle känna igen mig. De ville ju inte att kompisen skulle behöva åka med polisen till "fyllecellen", men mitt jobb är o se till att han överlever natten. De ville ju verkligen inte att kompisen skulle behöva vakna i "fyllecellen" och det förstår jag.
Visst... Tillnyktringsenheten är en kommunal inrättning och inte en "cell" i den bemärkelsen, men att vakna upp någon annan stans och sedan behöva redogöra för sin alkoholanvänding för personalen innan man får gå och att man dessutom sannolikt mår skitdåligt är väl inte så behagligt kan jag tänka mig...
Ingen av yngrekursarna kände igen mig i alla fall. Uniformen hjälper till att avpersonifiera ganska bra. Det var skönt, för jag kände mig nog inte riktigt beredd på hur jag skulle agera. Jag befinner mig i en officiell roll på jobbet som gör att jag måste agera och fatta beslut som jag känner mig trygg med. De ville ta med honom hem och hålla koll på honom där själva, men de hade ju också druckit... Det hade de kanske klarat av, men det är skillnad med någon som man känner väl för då vet man vad han/hon går för.
Det är väldigt lätt att drunkna i sina egna spyor om man är så full som killen var. De kunde alla ha somnat och så lägger sig kompisen på ryggen och spyr.
Det har hänt förr att poliser som skulle ha omhändertagit någon valt att inte göra det och fylleristen blivit skadad eller dött. Då blev det tjänstefel och i vissa fall har de fått sparken...
För att jag skall ta den risken så måste jag känna/lita på personen ifråga riktigt väl och det kan kanske vara svårt och förstå.
Lördag
Jag fick mig fem timmars sömn innan det riktigt långa kvällspasset (15.40-03.00). Nu var det ordinarie yttre befälet med. Det blev en något ändrad stämning bland personalen då. De blev något mer välkomnande.
Under kvällspasset placerades jag tillsammans med en kille som jag inte jobbat med tidigare. Han var något yngre än mig, men hade väl nästan jobbat lika länge som mig. Han är skjutinstruktör och jobbar även på externutbilningen till polis med att utbilda eleverna i vapenhantering och skytte. Riktigt trevlig kille som har liknande inställning till ordningspolisjobbet som mig. Det ska genomföras snabbt och effektivt.
Det var en väldigt lugn kväll precis som nattpasset varit. Vi hann till och med titta lite på fotbollen...
Jag visste att några kursare skulle träffas under kvällen och åkte förbi lite senare och då hade de gått ut på gatan och var på väg hem. Jag svängde in med polisbilen på den lilla gatan som de stod på och blinkade på och av helljuset. De såg lite besvärade och nästan lite nervösa ut. Två av killarna hade skojbråkat precis innan och såg lite extra besvärade ut. Jag stannade bilen ganska nära och klev ut och sa med min myndigaste stämma "vad håller ni på med, va". Jag såg hur de för en sekund var på väg att "sjunka genom jorden" tills de insåg att det var jag. De drog en lättnadens suck och så blev det kramkalas innan de skulle kolla på all utrustning och vapnen. He, he.. Det är skoj o skrämmas lite då och då. (Jag är också rädd för att "träffa på" poliser privat för man kan ju få dyra böter o så...)
:-)
Senare på natten hade vi på turlaget som särskild uppgift att kontrollera nattklubbarna i stan och då gjorde vi något som jag inte gjort tidigare. I uniform och gul reflexväst gå in på nattklubbarna och kolla folket där inne.
Först hälsade vi på vakterna och tog ett litet snack med dom om hur de hade det eftersom de har stora problem med påtryckningar från olika brottsaktiva grupper/organisationer.
Det var faktiskt en ganska go' stämning som helhet på stan. Det kan alltför ofta (tycker jag) bli en otrevlig och hotfull stämning inunder den "glättiga" feststämningen. Då blir det många slagsmål och bråk med ordningsvakterna, men som sagt nästan ingenting sånt alls denna natten.
När vi (yttre befälet, skjutinstruktörern och jag) gick in på nattklubbarna blev det ganska stor uppståndelse. Det är ju klart att man förväntar sig nyfikna blickar när polisen kommer in på det sättet, men det blev lite mer än väntat för mig. Tjejerna inne på stället började flörta hejdlöst! En tjej skrek genom technodunket "var träffar man dig då på afterwork då"... Inte nog med det. Hon hängde på efter oss. Jag gick sist i raden och hon kom upp bakom mig och klämde mig på rumpan!? Hade hon gjort det om hon var nykter.... Knappast! Att en kille i uniform får tjejer o gå loss på det sättet har jag inte varit med om tidigare.
Det var ju fullt av folk ute på gatorna mellan nattklubbarna också och där blev kollegan klämd i rumpan och "ögonblinkad" åt. - Helt galet.
Som polis har man svårt för att släppa in någon i ens intimsfär av flera skäl och man vill välja själv när man gör det. Det är något som folk har svårt att förstå (särskilt då de är fulla) och ser bara en sur polis som inte kan bjuda på sig... Ja, ja... Så kommer det väl alltid att vara.
Kvällen avslutades med ett vanligt krogbråk där en ung kvinna kallat en ordningsvakt för "blattejävel" och gett honom en örfil och fått sig en smäll av honom. Hon var upprörd och ville anmäla honom för misshandel och vakten ville också anmäla henne för våld mot tjänsteman (ett vanligt taktiskt drag för att försöka undgå misstanke).
På det stora hela en riktigt bra helg alltså! :)
Fredag
Fredagen blev en bra dag.
Först under dagen så hade vi föreläsningar i bakteriologi och deras virulensfaktorer och under eftermiddagen intressanta virusföreläsningar med inrikting mot herpesvirus. Föreläsaren pratade också stolt om hur han nyligen läst in sig på teorierna om att virus faktiskt var de första "organismerna" som existerade på jorden och att det parallellt eller genom dem utvecklades encelliga organismer. Virus klassas ju inte som liv eftersom de inte kan föröka sig eller utvinna energi/näring på egen hand.
Efter föreläsningen tränade jag ett tungt styrketräningspass tillsammans med Herr E.
Hade någon timmes orolig sömn innan jag började jobbet kl. 21.
Mellan kl. 21 och 23 finns möjlighet till träning enligt schemat. Det är inte alltid det går på helgen om det är för mycket stök ute på stan. Men idag fick jag gott om tid att fixa till det sista med min utrustning och gå ner själv en stund på skjutbanan och övningsskjuta en stund.
Arbetsgruppen (turlaget) tar lite tid att lära känna. Det var lite som jag beskrivit tidigare, en relativt tyst osäkerhet riktad mot mig. Jag var helt övertygad om att jag skulle åka med den kvinnliga vikarierande yttre befälet under natten för att jag skulle få en "mjukstart", men jag blev placerad med en kille som jag jobbat med tidigare vid ett par tillfällen (innan ledningscentralen). Väldigt trevlig. Mycket lugn, sansad och eftertänksam kille. Kanske något trött på jobbet så han tar det kanske lite väl lugnt ibland för att slippa göra mer än nödvändigt.
Natten var väldigt lugn med få jobb trots att det var mycket folk ute på stan. En man som påstod sig blivit knuffad ned på gatan och avplockad plånbok och mobil, men jag tror inte riktigt på hans historia. Det var lite för mycket "hål" i berättelsen och han hade inte några skrapsår eller skador någonstans.
Dessutom träffade jag ett par yngrekursare som tentafestat och en av killarna hade fått i sig lite väl mycket så han satt på en av stans torg och spydde. Han var vad jag skulle klassat som medvetslös. Han kunde inte sitta upprätt själv och det gick nästan inte att få någon rektion ens med smärtstimmulering. För att vara på säkra sidan kallade vi till oss en ambulans för att få en extra bedömning från ambulanspersonalen.
Det tog väl ungefär 10 min innan ambulansen kom. En av ambulanskillarna kollade hur yngrekursaren mådde. För och kolla hur medvetslös han var, tryckte han upp fingerspetsarna stenhårt under käkvinkeln. Oj, oj... Det såg ut och göra jäkligt ont.
Han spände upp sig och fick sträckreflex i hela kroppen och armarna (typ som vid RLS 7). Smärtan lyfte hans medvetande en bit så han svalde och mumlade några ord.
"Ja det där går väl bra", sa ambulanskillen. Okej sa jag och så skulle vi lasta in honom i polisbilen. Han var nerspydd över hela magen och framsidan av byxorna, så han luktade inte godis precis... Han kunde inte röra benen så jag försökte lyfta honom i byxorna, men det var svårt och baxa in honom mot bilen ändå. Efter ett par minuters försök förbarmade sig ambulanskillarna över honom och sa att de skulle ta honom i alla fall. Han placerades på båren och så körde de honom till sjukhuset.
Jag funderade hela tiden på om yngrekursarna skulle känna igen mig. De ville ju inte att kompisen skulle behöva åka med polisen till "fyllecellen", men mitt jobb är o se till att han överlever natten. De ville ju verkligen inte att kompisen skulle behöva vakna i "fyllecellen" och det förstår jag.
Visst... Tillnyktringsenheten är en kommunal inrättning och inte en "cell" i den bemärkelsen, men att vakna upp någon annan stans och sedan behöva redogöra för sin alkoholanvänding för personalen innan man får gå och att man dessutom sannolikt mår skitdåligt är väl inte så behagligt kan jag tänka mig...
Ingen av yngrekursarna kände igen mig i alla fall. Uniformen hjälper till att avpersonifiera ganska bra. Det var skönt, för jag kände mig nog inte riktigt beredd på hur jag skulle agera. Jag befinner mig i en officiell roll på jobbet som gör att jag måste agera och fatta beslut som jag känner mig trygg med. De ville ta med honom hem och hålla koll på honom där själva, men de hade ju också druckit... Det hade de kanske klarat av, men det är skillnad med någon som man känner väl för då vet man vad han/hon går för.
Det är väldigt lätt att drunkna i sina egna spyor om man är så full som killen var. De kunde alla ha somnat och så lägger sig kompisen på ryggen och spyr.
Det har hänt förr att poliser som skulle ha omhändertagit någon valt att inte göra det och fylleristen blivit skadad eller dött. Då blev det tjänstefel och i vissa fall har de fått sparken...
För att jag skall ta den risken så måste jag känna/lita på personen ifråga riktigt väl och det kan kanske vara svårt och förstå.
Lördag
Jag fick mig fem timmars sömn innan det riktigt långa kvällspasset (15.40-03.00). Nu var det ordinarie yttre befälet med. Det blev en något ändrad stämning bland personalen då. De blev något mer välkomnande.
Under kvällspasset placerades jag tillsammans med en kille som jag inte jobbat med tidigare. Han var något yngre än mig, men hade väl nästan jobbat lika länge som mig. Han är skjutinstruktör och jobbar även på externutbilningen till polis med att utbilda eleverna i vapenhantering och skytte. Riktigt trevlig kille som har liknande inställning till ordningspolisjobbet som mig. Det ska genomföras snabbt och effektivt.
Det var en väldigt lugn kväll precis som nattpasset varit. Vi hann till och med titta lite på fotbollen...
Jag visste att några kursare skulle träffas under kvällen och åkte förbi lite senare och då hade de gått ut på gatan och var på väg hem. Jag svängde in med polisbilen på den lilla gatan som de stod på och blinkade på och av helljuset. De såg lite besvärade och nästan lite nervösa ut. Två av killarna hade skojbråkat precis innan och såg lite extra besvärade ut. Jag stannade bilen ganska nära och klev ut och sa med min myndigaste stämma "vad håller ni på med, va". Jag såg hur de för en sekund var på väg att "sjunka genom jorden" tills de insåg att det var jag. De drog en lättnadens suck och så blev det kramkalas innan de skulle kolla på all utrustning och vapnen. He, he.. Det är skoj o skrämmas lite då och då. (Jag är också rädd för att "träffa på" poliser privat för man kan ju få dyra böter o så...)
:-)
Senare på natten hade vi på turlaget som särskild uppgift att kontrollera nattklubbarna i stan och då gjorde vi något som jag inte gjort tidigare. I uniform och gul reflexväst gå in på nattklubbarna och kolla folket där inne.
Först hälsade vi på vakterna och tog ett litet snack med dom om hur de hade det eftersom de har stora problem med påtryckningar från olika brottsaktiva grupper/organisationer.
Det var faktiskt en ganska go' stämning som helhet på stan. Det kan alltför ofta (tycker jag) bli en otrevlig och hotfull stämning inunder den "glättiga" feststämningen. Då blir det många slagsmål och bråk med ordningsvakterna, men som sagt nästan ingenting sånt alls denna natten.
När vi (yttre befälet, skjutinstruktörern och jag) gick in på nattklubbarna blev det ganska stor uppståndelse. Det är ju klart att man förväntar sig nyfikna blickar när polisen kommer in på det sättet, men det blev lite mer än väntat för mig. Tjejerna inne på stället började flörta hejdlöst! En tjej skrek genom technodunket "var träffar man dig då på afterwork då"... Inte nog med det. Hon hängde på efter oss. Jag gick sist i raden och hon kom upp bakom mig och klämde mig på rumpan!? Hade hon gjort det om hon var nykter.... Knappast! Att en kille i uniform får tjejer o gå loss på det sättet har jag inte varit med om tidigare.
Det var ju fullt av folk ute på gatorna mellan nattklubbarna också och där blev kollegan klämd i rumpan och "ögonblinkad" åt. - Helt galet.
Som polis har man svårt för att släppa in någon i ens intimsfär av flera skäl och man vill välja själv när man gör det. Det är något som folk har svårt att förstå (särskilt då de är fulla) och ser bara en sur polis som inte kan bjuda på sig... Ja, ja... Så kommer det väl alltid att vara.
Kvällen avslutades med ett vanligt krogbråk där en ung kvinna kallat en ordningsvakt för "blattejävel" och gett honom en örfil och fått sig en smäll av honom. Hon var upprörd och ville anmäla honom för misshandel och vakten ville också anmäla henne för våld mot tjänsteman (ett vanligt taktiskt drag för att försöka undgå misstanke).
På det stora hela en riktigt bra helg alltså! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)