Phew! Det är tungt och att möblera om, men det blev bra. Det är skönt och möblera om då och då. Det känns som ett nytt hem och så har man möjlighet att städa i de gömda ställena också. :) Shit, vad mycket skit som samlar sig bakom möblerna. Riktigt gött o bli av med de'...
En kort joggingrunda på dagens slit gjorde gott. Man behöver mjuka upp kroppen efter en dag som denna.
Några fritidsdykare i Nacka gjorde bottenfynd som inte var så trevligt. Vattenlik som fått ligga en tid i vattnet sväller upp, vilket gör dem svåra att identifiera.
Det var två separata grupper som gjorde fynden vid två olika tillfällen. Det är mer än en gång som jag funderat över slumpen. Är det ett samband eller inte? Något måste hänt med botten eller så var det en ny dykutfärdsplats. Hur som helst så skulle jag gärna velat vara med och lösa gåtan och ge anhöriga svar på vad som hänt.
lördag 15 november 2008
Filosoferande i mörkret
Under kvällen såg jag två filmer. Först familjefilm tillsammans med hela familjen. Det var en rolig film som på vanlig amerikansk manér försökte klämma in traditionella familjevärden. Hollywodmaskineriet är väldigt duktigt på att massproducera helyllefilmer och trots att alla går enligt standardmall så är de oftast mycket underhållande.
Själv funderar jag över min egen familj när ser Hollywoods klyschiga porträttering av lyckliga familjer.
Just nu är vår familj väldigt harmonisk och lycklig. Det är inte på samma sätt som filmidealet, men ändå går det att hitta paralleller. Är det en illusion eller är det bara ett mycket effektivt sätt som jag bedrar mig själv? Och finns det andra familjer som har det lika bra som oss?
Läste DrHenkas inlägg "Ronders" tidigare under kvällen. Lysande! Själv är jag inte särskilt orolig för att jag ska komma hem till en tom lägenhet, men jag är ändå orolig för att harmonin och bekymmerslösheten ska försvinna.
Den andra filmen var på 3:an. V som i Vendetta med Hugo Weaving och Natalie Portman i
huvudrollerna. Ännu en film som jag tycker är fantastiskt bra. Den tar upp flera intressanta poänger. Mina funderingar går främst till den västerländska välfärdens problem med främlingskapet inför döden, rädslan att förlora det man har, kampen att "bli någon" (som i att bli kändis) och att måttet av den egna lyckan behöver ställas mot andras framgång (eller motgångar) och tillgångar.
Hur långt skulle människor tänka sig att gå för att skydda sitt sätt att leva? Och hur långt är kvällspressen villiga att gå för att sälja lösnummer genom skrämseljournalistik (överfallsvåldtäkter, spektakulära mord, cancer, gift i maten, pandemier, naturkatastrofer, terrorattacker osv. osv.)? Vårt ökade behov av skydd och avskärmning ökar också känslan av främlingskap och rädsla för det annorlunda.
Jag är helt klart för att ett samhälle ska bekämpa sådant som stör eller hotar samhället, men jag känner samtidigt också en oro för att det är lätt att gå för långt i sin iver att hitta lösningar.
Finns det någon bra lösning på hur man skyddar samhället och dess medborgare utan att sälja dess själ?
Själv funderar jag över min egen familj när ser Hollywoods klyschiga porträttering av lyckliga familjer.
Just nu är vår familj väldigt harmonisk och lycklig. Det är inte på samma sätt som filmidealet, men ändå går det att hitta paralleller. Är det en illusion eller är det bara ett mycket effektivt sätt som jag bedrar mig själv? Och finns det andra familjer som har det lika bra som oss?
Läste DrHenkas inlägg "Ronders" tidigare under kvällen. Lysande! Själv är jag inte särskilt orolig för att jag ska komma hem till en tom lägenhet, men jag är ändå orolig för att harmonin och bekymmerslösheten ska försvinna.
Den andra filmen var på 3:an. V som i Vendetta med Hugo Weaving och Natalie Portman i
huvudrollerna. Ännu en film som jag tycker är fantastiskt bra. Den tar upp flera intressanta poänger. Mina funderingar går främst till den västerländska välfärdens problem med främlingskapet inför döden, rädslan att förlora det man har, kampen att "bli någon" (som i att bli kändis) och att måttet av den egna lyckan behöver ställas mot andras framgång (eller motgångar) och tillgångar.Hur långt skulle människor tänka sig att gå för att skydda sitt sätt att leva? Och hur långt är kvällspressen villiga att gå för att sälja lösnummer genom skrämseljournalistik (överfallsvåldtäkter, spektakulära mord, cancer, gift i maten, pandemier, naturkatastrofer, terrorattacker osv. osv.)? Vårt ökade behov av skydd och avskärmning ökar också känslan av främlingskap och rädsla för det annorlunda.
Jag är helt klart för att ett samhälle ska bekämpa sådant som stör eller hotar samhället, men jag känner samtidigt också en oro för att det är lätt att gå för långt i sin iver att hitta lösningar.
Finns det någon bra lösning på hur man skyddar samhället och dess medborgare utan att sälja dess själ?
fredag 14 november 2008
Missad genusföreläsning och myskväll.
Jag hade tänkt mig o gå på en genusföreläsning (manligt & kvinnligt beteende) idag vid 11-tiden. Jag vaknade typ en halvtimma innan föreläsningen skulle börja, så jag skyndade mig yrvaket iväg till skolan. Men det hade tydligen blivit inställt och flyttad till en annan dag när jag inte kan gå. :(
Det första klasskamraterna sa när jag kom dit och pratade med dom var "du ser jäkligt trött ut" och flinade. O de' kunde jag ju inte förneka.
Det var inte helt katastrof för nu kunde jag ju åka till mitt favoritcafé o käka en smörgås o ta stans bästa kaffe. (trots att ekonomin inte tillåter det...)
:)
Nu har jag planer på att ha en skön hemmakväll med familjen. Det blir god mat, film och fredagsgodis. Myspys!
Dottern är så pysslig av sig. Hon visade mig nyss ett antal pappersfåglar hon vikt ihop (typ 10 st) och hon är väldigt duktig.
Hon har en konstnärlig ådra som hon inte ärvt från mig, vilken hon flitigt engagerar sig i. Sjunger i kör, målar, spelar musik och är väldigt kreativ och påhittig när det gäller o skapa i största allmänhet. Jag funderar på att låta henne söka in till en musikklass igen, men jag har själv negativa upplevelser från det att jag bytte klass när jag var liten. Hon är trygg med sina kompisar nu och jag är rädd för att hon inte skulle känna sig hemma i den nya klassen som hon ev. skulle gå.
Vi har sökt in tidigare till musikklass, på en skola vid andra sidan stan, för hennes räkning och då blev hon antagen i konkurrens med ca 120 andra barn. Så det är ganska god chans att hon skulle kunna bli antagen här också (denna skolan är mkt närmre). Dottern är också nervös för att byta klass, men hon har en bästa kompis som också ska söka så vi får väl hoppas att de kommer in bägge två, så känns det kanske bättre för henne. :)
Det första klasskamraterna sa när jag kom dit och pratade med dom var "du ser jäkligt trött ut" och flinade. O de' kunde jag ju inte förneka.
Det var inte helt katastrof för nu kunde jag ju åka till mitt favoritcafé o käka en smörgås o ta stans bästa kaffe. (trots att ekonomin inte tillåter det...)
:)
Nu har jag planer på att ha en skön hemmakväll med familjen. Det blir god mat, film och fredagsgodis. Myspys!
Dottern är så pysslig av sig. Hon visade mig nyss ett antal pappersfåglar hon vikt ihop (typ 10 st) och hon är väldigt duktig.
Hon har en konstnärlig ådra som hon inte ärvt från mig, vilken hon flitigt engagerar sig i. Sjunger i kör, målar, spelar musik och är väldigt kreativ och påhittig när det gäller o skapa i största allmänhet. Jag funderar på att låta henne söka in till en musikklass igen, men jag har själv negativa upplevelser från det att jag bytte klass när jag var liten. Hon är trygg med sina kompisar nu och jag är rädd för att hon inte skulle känna sig hemma i den nya klassen som hon ev. skulle gå.
Vi har sökt in tidigare till musikklass, på en skola vid andra sidan stan, för hennes räkning och då blev hon antagen i konkurrens med ca 120 andra barn. Så det är ganska god chans att hon skulle kunna bli antagen här också (denna skolan är mkt närmre). Dottern är också nervös för att byta klass, men hon har en bästa kompis som också ska söka så vi får väl hoppas att de kommer in bägge två, så känns det kanske bättre för henne. :)
torsdag 13 november 2008
Trött dag....
Var på filosofilektion på förmiddagen. Satt därefter på biblan o skrev rapport/dagbok angående vårdcentralbesöken. Försökte läsa lite filosfilitteratur sen också, men det var helt kört. Jag var som klubbad och somnade sittande i stolen. Hmmm... Jo, skiftesarbete ger stabil jetlag. Man tvingas ta det lite lugnt och hämta igen sig, så det var bara till o åka hem.
Ja, ja. Det blev inte så mycket pluggat, men det är jäkligt skönt o känna att man har några dagars ledighet.
Ja, ja. Det blev inte så mycket pluggat, men det är jäkligt skönt o känna att man har några dagars ledighet.
Kriminalteknik och naturvetenskap
När jag var liten skulle jag också velat haft chansen att vara med på något som det här. Det är ett antal barn som får prova på kriminalteknik.
Den här sortens initiativ tycker jag är väldigt bra. Det är ett roligt sätt att väcka barns intresse för vetenskap och skulle gärna sett att mina barn också fick möjligheten att vara med på sånt här.
Den här sortens initiativ tycker jag är väldigt bra. Det är ett roligt sätt att väcka barns intresse för vetenskap och skulle gärna sett att mina barn också fick möjligheten att vara med på sånt här.
onsdag 12 november 2008
Filmintresse, statistroller och studiemedel
En dag fylld med ärenden och skoj. Körde ett tungt överkroppspass tillsammans med en kompis idag och är helt slut i musklerna nu. Vi tränade på mitt jobb och träffade mest gubbar från det äldre gardet, så det blev inte några sneda blickar denna gången i alla fall. :)
Senare på eftermiddagen så var jag faktiskt på provfilmning för en avancerad statistroll. He, he... Det är ju inte direkt något som man är van vid. Det kändes jäkligt udda o springa omkring i ett rum o rabbla repliker i olika känslolägen till andra icke närvarande karaktärer samtidigt som någon trycker upp en kamera i ansiktet på en. Men jag tror det gick bra. Det var för en roll som inte är allt för långt från polisrollen, så det var väl mer eller mindre att bara försöka göra som man brukar göra.
Film är roligt. Jag hade tankar under en tid på att studera något inom film. Planerna hade gått så långt att jag hämtat in material från Dramatiska institutet och dragit upp planer för hur jag skulle kunna få upp tillräcklig erfarenhet för att kunna söka in. Men... Jag valde lite annorlunda till slut. :) Det var nog lika bra det. Jag är väldigt nöjd med hur det har blivit nu.
Jag var förbi skolan (läkarstudierna) och det kändes riktigt kul. Det är så trevligt och träffa alla klasskamrater som stannar och snackar. Det lustiga är väl att jag fått kompisar i två kursomgångar eftersom jag läste tillsammans med dem som läser terminen över den jag startade i. Idag längtar jag ännu mer till o få börja plugga igen.
Pengar är viktigt och det är skönt att ha lite extra pengar på fickan, men det är ännu viktigare att man känner riktig glädje i det man gör bara man har pengar så att man klarar sig. Det gör att jag accepterar den inkomstförlusten som det innebär att plugga (hoppas bara att mina barn gör det också). Att jobba 25% och ha halvt studiemedel ger inte mycket o leva för. Jag hade gärna sett att det inte skulle finnas någon begränsning i inkomst samtidigt som man har studiemedel, men det kommer väl inte genomföras innan jag har läst färdigt.
Senare på eftermiddagen så var jag faktiskt på provfilmning för en avancerad statistroll. He, he... Det är ju inte direkt något som man är van vid. Det kändes jäkligt udda o springa omkring i ett rum o rabbla repliker i olika känslolägen till andra icke närvarande karaktärer samtidigt som någon trycker upp en kamera i ansiktet på en. Men jag tror det gick bra. Det var för en roll som inte är allt för långt från polisrollen, så det var väl mer eller mindre att bara försöka göra som man brukar göra.
Film är roligt. Jag hade tankar under en tid på att studera något inom film. Planerna hade gått så långt att jag hämtat in material från Dramatiska institutet och dragit upp planer för hur jag skulle kunna få upp tillräcklig erfarenhet för att kunna söka in. Men... Jag valde lite annorlunda till slut. :) Det var nog lika bra det. Jag är väldigt nöjd med hur det har blivit nu.
Jag var förbi skolan (läkarstudierna) och det kändes riktigt kul. Det är så trevligt och träffa alla klasskamrater som stannar och snackar. Det lustiga är väl att jag fått kompisar i två kursomgångar eftersom jag läste tillsammans med dem som läser terminen över den jag startade i. Idag längtar jag ännu mer till o få börja plugga igen.
Pengar är viktigt och det är skönt att ha lite extra pengar på fickan, men det är ännu viktigare att man känner riktig glädje i det man gör bara man har pengar så att man klarar sig. Det gör att jag accepterar den inkomstförlusten som det innebär att plugga (hoppas bara att mina barn gör det också). Att jobba 25% och ha halvt studiemedel ger inte mycket o leva för. Jag hade gärna sett att det inte skulle finnas någon begränsning i inkomst samtidigt som man har studiemedel, men det kommer väl inte genomföras innan jag har läst färdigt.
Bristande omdömen och polisbrist
Kanske inte den mest omdömesgille läkarkandidaten! Hur ska man göra för att sålla ut de som det finns sakliga skäl till att inte ha förtroende för?
Jag satt med vid fikasnack på jobbet här om dagen som handlade om lämpliga och olämpliga poliser. De talade om polisaspiranter som visade bristande omdöme och som hade svårt att tolka omgivningens reaktioner på deras olämpliga beteende. Det fick mig o fundera (som jag så ofta gör) på kriterierna för vad som anses innebära gott omdöme? De beskrivningarna som kollegorna gav på aspiranten ifråga stod det helt klart att denne hade svårt att kontrollera sitt eget beteende. Aspiranten hade utan, att ha på förhand pratat med handledaren, börjat lägga sig i under ett förhör med en kvinna som misshandlades av sin sambo.
Hmmm... Jag undrade om inte jag skulle kunna gjort lite liknande misstag? Själv har jag lätt för att engagera mig och bli mycket ivrig i vissa situationer som jag tycker är intressanta för att få veta mer. Om jag då inte tänkte mig för, skulle jag nog själv också kunna slänga ur mig en o annan fråga. Nu tror jag inte att situationen med aspiranten var lika enkel iof, eftersom han inte gav sig och han var tydligen lika dan i alla situationer. Poliser har så lätt att döma andra (svart och vitt tänkande), så jag är glad att jag inte är aspirant längre.
Aspiranterna och poliserna ute på gatan idag har det inte lätt. Dels finns det få poliser ute och dels ännu färre kollegor med lite längre erfarenhet av polisyrket. Det märks när man sitter i ledande funktion att det saknas vägledning och förebilder emellanåt. Osäkerheten är stor och de gör vad de kan för att dölja den, men då kan det gå lite tokigt ibland. De använder ledningscentralen i större utsträckning idag som en källa för trygghet och grundläggande information (sånt som man borde ha fått koll på), än vad de gjorde för bara några år sedan. Det är bara o hoppas att det blir lite större kontinuitet och stabilare personalsituation inom ordningspolisen.
Jag satt med vid fikasnack på jobbet här om dagen som handlade om lämpliga och olämpliga poliser. De talade om polisaspiranter som visade bristande omdöme och som hade svårt att tolka omgivningens reaktioner på deras olämpliga beteende. Det fick mig o fundera (som jag så ofta gör) på kriterierna för vad som anses innebära gott omdöme? De beskrivningarna som kollegorna gav på aspiranten ifråga stod det helt klart att denne hade svårt att kontrollera sitt eget beteende. Aspiranten hade utan, att ha på förhand pratat med handledaren, börjat lägga sig i under ett förhör med en kvinna som misshandlades av sin sambo.
Hmmm... Jag undrade om inte jag skulle kunna gjort lite liknande misstag? Själv har jag lätt för att engagera mig och bli mycket ivrig i vissa situationer som jag tycker är intressanta för att få veta mer. Om jag då inte tänkte mig för, skulle jag nog själv också kunna slänga ur mig en o annan fråga. Nu tror jag inte att situationen med aspiranten var lika enkel iof, eftersom han inte gav sig och han var tydligen lika dan i alla situationer. Poliser har så lätt att döma andra (svart och vitt tänkande), så jag är glad att jag inte är aspirant längre.
Aspiranterna och poliserna ute på gatan idag har det inte lätt. Dels finns det få poliser ute och dels ännu färre kollegor med lite längre erfarenhet av polisyrket. Det märks när man sitter i ledande funktion att det saknas vägledning och förebilder emellanåt. Osäkerheten är stor och de gör vad de kan för att dölja den, men då kan det gå lite tokigt ibland. De använder ledningscentralen i större utsträckning idag som en källa för trygghet och grundläggande information (sånt som man borde ha fått koll på), än vad de gjorde för bara några år sedan. Det är bara o hoppas att det blir lite större kontinuitet och stabilare personalsituation inom ordningspolisen.
Bloggvarning
Ännu en sen kväll. Vet inte varför, men det blir lätt att jag sätter mig och bloggar sent på kvällen.
Idag fick jag veta att jag beviljats tjänstledighet för studier vilket känns som en stor lättnad. Jag kunde inte vara helt säker på att jag skulle få ledigt från det datum som jag sökt ifrån.
Idag läste jag på polismyndighetens interna informationssida att de går ut med en särskild varning till bloggande poliser. "Viss försiktighet med bilder som läggs ut eftersom de kan manipuleras och missbrukas". Om man har ett foto kan de klistras in med hjälp av bildbehandlingsprogram i porrbilder eller för att se ut som om polismannen deltar på en fest med gängkriminella grupper o.s.v., vilket kan skapa situationer där man måste gå i försvar och behöva förklara sig i onödan...
Dessutom varnade de för att man ska vara försiktig med sekretessen, så att man inte av misstag beskriver eller berättar om brott på ett sätt som gör det möjligt att identifiera situationen eller personen. Än så länge har jag varit försiktig med uppgifter så att det fortfarande är svårt att leta reda på mig (om man inte känner mig då förståss...). Får nog fortsätta vara försiktigt en tid framöver. Har ju fortfarande inte någon större läsekrets, men kan ju kanske ändra sig...
Idag fick jag veta att jag beviljats tjänstledighet för studier vilket känns som en stor lättnad. Jag kunde inte vara helt säker på att jag skulle få ledigt från det datum som jag sökt ifrån.
Idag läste jag på polismyndighetens interna informationssida att de går ut med en särskild varning till bloggande poliser. "Viss försiktighet med bilder som läggs ut eftersom de kan manipuleras och missbrukas". Om man har ett foto kan de klistras in med hjälp av bildbehandlingsprogram i porrbilder eller för att se ut som om polismannen deltar på en fest med gängkriminella grupper o.s.v., vilket kan skapa situationer där man måste gå i försvar och behöva förklara sig i onödan...
Dessutom varnade de för att man ska vara försiktig med sekretessen, så att man inte av misstag beskriver eller berättar om brott på ett sätt som gör det möjligt att identifiera situationen eller personen. Än så länge har jag varit försiktig med uppgifter så att det fortfarande är svårt att leta reda på mig (om man inte känner mig då förståss...). Får nog fortsätta vara försiktigt en tid framöver. Har ju fortfarande inte någon större läsekrets, men kan ju kanske ändra sig...
måndag 10 november 2008
Logik, samtal och träning
Sitter och kollar på Cityakuten samtidigt som jag bloggar lite.
Morgonen började med filosofiföreläsning i logik. Riktigt bra föreläsare. Gjorde ett ganska torrt ämne intressant.
Typ - "1: A eller B, 2: inte B, 3: alltså A".
Eftermiddagen blev något annorlunda än vad jag tänkte mig. Jag åkte till den polisstationen som jag fått besked om att jag ska börja jobba på efter nyår. Jag skulle prata om vilket turlag jag ska jobba på, hur jag skulle göra med min deltidsansökan o.s.v. med personalhandläggaren.
Hon startade med och säga "jag hörde att du ska fortsätta plugga". Visst är det så och så berättade jag lite om det. Sen frågade hon hur mycket jag skulle jobba under tiden. När hon hörde att jag bara skulle jobba 25% så såg jag hur bestört hon blev. Besvikelsen var tydligen omöjlig att hålla inne med. Hon sa "jaha, men då kan inte jag räkna dig som en resurs då". Jag blev klart förvånad över reaktionen. Jag har nog inte riktigt haft koll på hur illa ställt det var med personalsituationen. Visst är det lite poliser på våra gator, men att det var så illa så att personalplaneraren blir utarbetad och nästan utbränd var i alla fall en nyhet för mig, Under fortsättningen av vårt lilla samtal berättade hon att det var övertidspass näst intill varje dag för och kunna fylla personalkraven i området. Humm... Jo, det fick mig o fundera...
Poliser är så lustiga. De är så misstänksamma. Jag gick efter samtalet ned i gymet för o träna styrkan i underkroppen (det var länge sedan så det var verkligen dags nu). Det fanns redan lite personal i gymet som jag inte kände igen. De var väl något yngre än mig och var helt klart radiobilspoliser. De kände inte heller igen mig och tittade därför skeptiskt på mig och fortsatte att lyfta vikterna. Just då kände jag mig som om jag klivit in oinbjuden i någon annans hem satt mig ned vid köksbordet och fikat. He, he... Revirpinkeri på hög nivå. :)
Efter en stund kom en kollega, som jag jobbat med tidigare på radiobil förbi och pratade lite och efter det lättade stämningen upp något...
Morgonen började med filosofiföreläsning i logik. Riktigt bra föreläsare. Gjorde ett ganska torrt ämne intressant.
Typ - "1: A eller B, 2: inte B, 3: alltså A".
Eftermiddagen blev något annorlunda än vad jag tänkte mig. Jag åkte till den polisstationen som jag fått besked om att jag ska börja jobba på efter nyår. Jag skulle prata om vilket turlag jag ska jobba på, hur jag skulle göra med min deltidsansökan o.s.v. med personalhandläggaren.
Hon startade med och säga "jag hörde att du ska fortsätta plugga". Visst är det så och så berättade jag lite om det. Sen frågade hon hur mycket jag skulle jobba under tiden. När hon hörde att jag bara skulle jobba 25% så såg jag hur bestört hon blev. Besvikelsen var tydligen omöjlig att hålla inne med. Hon sa "jaha, men då kan inte jag räkna dig som en resurs då". Jag blev klart förvånad över reaktionen. Jag har nog inte riktigt haft koll på hur illa ställt det var med personalsituationen. Visst är det lite poliser på våra gator, men att det var så illa så att personalplaneraren blir utarbetad och nästan utbränd var i alla fall en nyhet för mig, Under fortsättningen av vårt lilla samtal berättade hon att det var övertidspass näst intill varje dag för och kunna fylla personalkraven i området. Humm... Jo, det fick mig o fundera...
Poliser är så lustiga. De är så misstänksamma. Jag gick efter samtalet ned i gymet för o träna styrkan i underkroppen (det var länge sedan så det var verkligen dags nu). Det fanns redan lite personal i gymet som jag inte kände igen. De var väl något yngre än mig och var helt klart radiobilspoliser. De kände inte heller igen mig och tittade därför skeptiskt på mig och fortsatte att lyfta vikterna. Just då kände jag mig som om jag klivit in oinbjuden i någon annans hem satt mig ned vid köksbordet och fikat. He, he... Revirpinkeri på hög nivå. :)
Efter en stund kom en kollega, som jag jobbat med tidigare på radiobil förbi och pratade lite och efter det lättade stämningen upp något...
söndag 9 november 2008
Ännu ett arbetspass till ända...
Det känns trist att bara vänta ut tiden, men det känns som om jag har hamnat i en ond cirkel igen. Jag är trött på att jobba och särskilt på att sitta på ledningscentralen. Nu väntar jag på att få börja skolan igen och räknar ned dagarna. Det blir fortsättning på studierna i december igen med anatomikurs m.m. Det absolut skönaste med att plugga är att förutom föreläsningarna kunna styra helt över min egen tid. Bestämma själv när, var och hur jag ska göra något.
Som polis ska man "skjuta upp" en gång om året dvs. visa färdighet i att hantera vapnet och viss skjutfärdighet. Det är inte särskilt komplicerat i och för sig, men det är ändå lite nervöst. Särskilt för mig som varit ledig så mycket tidigare under året och då inte haft några tillfällen alls
att övningsskjuta.
Egentligen skulle jag ha "skjutit upp" redan i maj, men då var det bara skola som gällde. Så nu ska jag försöka hinna med det innan nyår. Antagligen kommer jag få tillfälle i veckan. Håll tummarna för att det går bra, för om jag missar kan det bli "tajt" o hinna med det innan året är slut (annars får jag lämna in vapnet o då blir det riktigt jobbigt). Man skjuter 3 olika serier. 3 ggr på distans, 2 ggr nödvärn och 3 ggr med höjd beredskap. Det som kan bli problem för mig är distansskyttet. När man övat väldigt lite innan så blir det lätt att man "rycker" av skottet (vilket jag allt för ofta gör) och då hamnar skotten, om man är högerhänt, i nedre vänstra kvadranten.
Det är ju fars dag idag, så hustrun lagade en riktigt god middag till mig. Hon e' så go'! Hon och barnen var på stan idag och köpte en verktygslåda åt mig. :)
Inte för o ha verktygen i, utan för o placera datorprylar, sladdar o andra elektronikprylar i. Många sladdar blir det...
Mycket bättre än en slips eller halsduk. Tack älskling! ;)
Som polis ska man "skjuta upp" en gång om året dvs. visa färdighet i att hantera vapnet och viss skjutfärdighet. Det är inte särskilt komplicerat i och för sig, men det är ändå lite nervöst. Särskilt för mig som varit ledig så mycket tidigare under året och då inte haft några tillfällen alls
att övningsskjuta.Egentligen skulle jag ha "skjutit upp" redan i maj, men då var det bara skola som gällde. Så nu ska jag försöka hinna med det innan nyår. Antagligen kommer jag få tillfälle i veckan. Håll tummarna för att det går bra, för om jag missar kan det bli "tajt" o hinna med det innan året är slut (annars får jag lämna in vapnet o då blir det riktigt jobbigt). Man skjuter 3 olika serier. 3 ggr på distans, 2 ggr nödvärn och 3 ggr med höjd beredskap. Det som kan bli problem för mig är distansskyttet. När man övat väldigt lite innan så blir det lätt att man "rycker" av skottet (vilket jag allt för ofta gör) och då hamnar skotten, om man är högerhänt, i nedre vänstra kvadranten.
Det är ju fars dag idag, så hustrun lagade en riktigt god middag till mig. Hon e' så go'! Hon och barnen var på stan idag och köpte en verktygslåda åt mig. :)
Inte för o ha verktygen i, utan för o placera datorprylar, sladdar o andra elektronikprylar i. Många sladdar blir det...
Mycket bättre än en slips eller halsduk. Tack älskling! ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)