Patologins fördelar och nackdelar...

Jag gillar verkligen upplägget på Patologikursen. Struktur och rakt på sak vad det gäller kunskapskrav. Det är heller inte så många moment som är obligatoriska. Det är så skönt att kunna styra över sin egen tid och ta eget ansvar för studierna. Det är alltid lättare för mig att plugga om jag känner att jag gör det för att jag själv vill och inte bara för att "det ska göras".

I patologikursen ingår moment som obduktionsdemonstrationer där föreläsarna redan har genomfört eller genomför under tiden en obduktion. Mycket lärorikt. De visar patologiska förändringar och jämför med normalfynd. Man får en tydlig inblick i vad kroppen utsätts för under livet och kan se vad livstil/heriditet har för betydelse för hur kroppen mår i slutet av livet.

Nackdelen är nog att det är obehagligt. Kropparna är visserligen alltid förberedda av de duktiga obduktionsteknikerna, så vi slipper vara med när de öppnas upp. Men det luktar ofta väldigt obehagligt i närheten av öppnade kroppar. I förra veckan drabbades jag hårt av en illamåendeattack. Det var trots att jag varit med vid några obduktionstillfällen innan och att jag som polis hanterat kroppar som gått in i förruttnelse då de legat hemma länge, så det kom väldigt överraskande. Som tur var så var det inte lång stund kvar av visningen och jag lyckades återhämta mig innan lektionen var slut. Så... jag slapp få upp frukosten på golvet i visningsrummet (tack och lov)...

Idag hade vi visning med en av de äldre och mycket duktiga föreläsarna. Han gick igenom ett patientfall där en äldre man hade inkommit med ambulans till sjukhuset. Han hade sänkt puls, sänkt andning, kraftig huvudvärk och nackstelhet. "Trots tidiga upplivningsförsök gick livet inte att rädda".
Föreläsaren följde obduktionsmallen och tittade först på hjärta, lungor, bukorgan och sist hjärnan. Jag kände mig stolt. Det första, när han föredrog ärendet, tänkte jag hjärnblödning. Och mycket riktigt. Det var en kraftig "subarachblödning" som orsakade döden. Ett litet berryaneurysm i bifurkationen från basilarartären ut mot kommunikanterna (vilket tydligen också är en ovanlig plats att få det på).

Försökte spendera eftermiddagen i solen och plugga, men reaktionen från tatueringen påverkar mig fortfarande. Det blev mest slöande på en filt med ögonen i boken utan att få något riktigt gjort. Men det var gött och jag blev brun om magen. :)

Efter kvällens träningspass göttade jag mig med lite jordgubbar, chokladsås, vispgrädde och glass. Mums! Riktig sommarkänsla med färska jordgubbar! Har ni hittat er sommarkänsla än?

Inflammation och att "agera enligt sin ålder"...

De senaste veckorna har handlat om inflammation och inflammatoriska sjukdomar. Det har rabblats en massa bokstavs förkortningar, akronymer och namn på olika konstiga sjukdomar.

Då passade jag på att ge mig själv en kraftig inflammatorisk reaktion. He, he... Jag har länge planerat att tatuera mig och i veckan så blev det av. Det blev ett ganska stort motiv, så än så länge så är det bara halvfärdigt. Jag vill inte lägga ut hela motivet här, men kanske längre fram... Men ni får en del av motivet på en bild här intill. Det är flera i klassen som fått se den och de flesta blev lite smått chockade över storleken på motivet. Jag tror att alla utom typ 3-4 st sa att de tyckte det blev "riktigt jäkla bra". Själv är jag jättenöjd.

Jag har alltid haft väldigt lite åldersnoja. Det är inte något som bekymrar mig. Jag är också såpass barnslig, så de flesta gissar att jag är yngre än vad jag är. Men under den senaste tiden har det varit ett antal personer som gett kommentarer som till exempel "det är inte alla i din ålder som tatuerar sig" och liknande. Det verkar som om andra funderar mer på vad man kan och inte kan göra eller hur det "ska vara" när man är i en viss ålder. På sätt och vis är jag väl galen som hoppar på olika saker bara för att jag känner för det. Egentligen så skulle jag väl bara jobba, ha villa, bil, hund och semesterresor 2 gånger om året... Men det är ju inte riktigt min grej. Jag skulle nog känna mig grymt uttråkad. Jag står inte ut när livet står still...

Mitt liv står verkligen inte stilla nu och jag är hur lycklig som helst! Frågan är bara vad för något galet jag kan hoppa på härnäst?
:)

Jag gjorde en lite mindre tatuering för ett antal år sedan. Det sved lite, men annars var det lugnt. Några dagar och så var det utläkt. Det här är lite annorlunda... Kroppens reaktion på den här "lite" större tatueringen gör så att jag får ont i magen, känner mig utmattad (försökte plugga idag på da'n i biblioteket, men somnade i boken) och "febrig"... så det är nog en bra idé att jag lägger mig o sover istället för o sitta o skriva en massa här...