lördag 25 oktober 2008

Högskoleprovsdag

Det var högskoleprov idag. Själv var det 2 år sedan jag skrev senast. Det var den gången som jag presterade bäst. Jag skrev några tillfällen innan men låg strax under gränsen för att bli antagen till läkarprogrammet. Jag har alltid haft en tanke på att läsa till läkare, men har inte varit säker på om jag skulle klara av det och har därför heller inte varit tillräckligt målfokuserad.
Eftersom jag inte kände mig säker på om jag skulle klara av såpass avancerad utbildning, så behövde jag satsa på ett yrke som jag kände mig hyfsat säker på att klara av, var spännande, varierande och som hade möjlighet o ge bra yrkeskarriärsmöjlighet. Då fick det bli polisen.

Det har gjort att allt blivit riktigt bra. Jag kan läsa till läkare utan att känna någon press. Lyckas jag inte så har jag redan ett bra yrke. När jag sitter o pluggar sent kan jag känna att det helt beror på att jag aktivt valt det och har hela tiden möjligheten att backa ur om det är så att jag skulle tycka att det blev för jobbigt. Det gör att jag kan slappna av. Känna hur intressant det är att läsa medicin utan att behöva oroa mig för tentor och känna den panik som många av mina klasskamrater har.

Det finns studier som visar att de som kommer in på högskoleprov inte presterar lika bra som de som kommit in på betyg. Det kanske inte är särskilt förvånande i och för sig. De som har höga betyg är vana vid att jobba hårt med studierna för att prestera bra, medans de som presterar bra på högskoleprovet utan att ha betygen med sig, har talang/begåvning och kanske åkt snålskjuts på den begåvningen genom skolan. När man kommer till högskolan/universiteten räcker det inte med enbart begåvning för att nå bra resultat, det krävs också hårt arbete. Läkarprogrammet är inte särskilt svårt, men det är mycket material att plugga in. Läkarprogrammet är inte svårt och komplicerat på samma sätt som t.ex. teknisk fysik. Det svåraste är nog egentligen att komma in. :)

Ny mobil, nattjobb och fin middag.


I förrgår på dan så köpte jag Sonyericssons C905i med ett bra studentabonnemang till. Jag har hunnit med o testa den lite grand och är mycket nöjd. Den känns skön, funkar bra med trådlösa headsetet osv.
De två senaste mobilerna jag haft var Sonyericsson (SE) så jag känner igen menyerna m.m. och de problem som brukar finnas med SE.
Jag tog den här bilden igår natt när jag jobbade. Den tar väldigt bra bilder, men det är också en massa inställningar som man behöver lära sig för att få bästa bildkvaliteten.
Får se hur lång tid det tar innan jag lärt mig allt nytt med den här mobilen...

Bilden visar det enda som behövs för att genomföra jobbet på ledningscentralen. Block, penna, headset och datorn som visar telefon och radiosamtal. Natten mellan torsdagen och fredagen var den lugnaste på riktigt länge, vilket var väldigt skönt! Då hade jag tid och leka lite med mina nya mobil... ;)
Det känns ganska skönt nu trots allt. Det är jobbigt att inte veta om man får det man vill eller inte. Jag har under 4 månader krampaktigt hoppats på att få flytta från ledningscentralen under hösten, men nu visar det sig att jag inte får det. Nu är det i alla fall inte längre något som jag kan påverka, så nu kan jag koppla av och låta tiden gå.

Fredagkväll var mycket trevlig. Hustrun har vunnit ett pristigefyllt stipendium inom universitetet och det var utdelning igår kväll under ceremoniella former och därefter fin middag. Jag gillar ceremonier och goda middagar. Man får klä sig fint, låtsas vara betydelsefull för en stund, dricka gott vin och äta fin middag tillsammans med andra trevliga människor.
Nu är jag lagom berusad, otroligt trött (bara sovit några timmar på förmiddagen), mätt och väldigt glad. Sonen är hos farfar och dottern nattar över hos kompis, så det är en barnfri natt också. ;)

onsdag 22 oktober 2008

Bristen på bloggande poliser

Jag sökte ikväll efter någon annan polis som bloggar om polisjobbet, men det verkar inte vara så många som är kvar. Jag hittade 2-3 st som slutat för ett tag sedan. Det kan kanske vara svårt att blogga som polis? Det är så mycket som man inte borde (kan) avslöja och så är det nog många som har åsikter om vad polisen gör eller inte gör. Jag vet bara vilka ändlöst tröttsamma diskussioner som kan uppkomma i mötet med nya människor. Det är synd att det är så få som skriver personligt om polisens jobb eftersom jag tror att det är många som är nyfikna och intresserade av vad en polis tänker eller gör. Eller framför allt om varför en polis gör som han gör.
Nu ska jag ju skriva lite om vad som händer mig i jobbet, men det kommer nog handla lite mer om utbildningen till läkare, medicin/sjukvård och annat intressant.

Än så länge har nästan inte någon läst min blogg. Än så länge är det en hemlig dagbok där jag skulle kunna skriva om vad jag vill... nästan. Det blir kanske jobbigare om någon som finns i bekantskapskretsen läser detta. Det är ju inte så särskilt svårt och lista ut vem jag skulle kunna vara. Jag ska nog trots allt vara lite försiktig med vad jag skriver så att jag inte avslöjar för mycket om det jag är med om. Dels för att inte stöta sig med någon och dels för att inte lämna ut för mycket information om mig själv eller om det jag upplever i jobbet. Jag vill ju inte att det blir problem för varken mig eller för någon annan jag känner.

Men det finns väldigt gott om sjukvårdsbloggar och läkarutbildningsbloggar.
:)
Det är så många som skriver väldigt bra och roligt, så man inser plötsligt hur otroligt stort utrymmet i cyberrymden är och att min blogg försvinner i en uppsjö av intressant information.

Det blir inte alltid som man vill.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade planerat det hela så bra. Jag kämpade extra hårt med plugget under våren för och vara fri från studierna utan förlora o studietid, men just nu verkar det som om det var lönlöst trots allt (förutom den goa lönen som rullar in nu då förståss).

Det pågår en massa utbildning på ledningscentralen just nu och då har arbetsgivaren bestämt att ingen ska få flytta innan utbildningarna är klara. Jag har t.o.m. försökt lägga fram min sak hos cheferna för att de i alla fall ska låta mig flytta (det är antal fler som sökt sig till nya tjänster). Men de tar inte någon som helst hänsyn till den enskildes önskemål alls. Det är bara ekonomi och siffror som gäller.
Ja, ja... Det är väl bara till o acceptera hur det blivit och försöka anpassa sig så gott det går till den nya situationen. Söka tjänstledigt och semester för att skapa tid till plugget i december. Prata med chefen på det "nya stället" och berätta att när jag kommer dit i februari så kommer jag redan jobba deltid (enbart helger). Det känns som att det kommer bli rätt struligt....

Min handledare har bjudit med mig på ett större seminarie som ska hållas kring neurofysiologi och personlighet i december. Det kan bli riktigt intressant hoppas jag.
Det är tungt och läsa så mycket som man behöver för att komma någon vart med forskningen, särskilt när man samtidigt jobbar heltid med annat. Jag har egentligen behövt läsa flera artiklar om aggression den här veckan, men jag har varit alldeles för trött. Hoppas att jag har mer ork i helgen när jag är ledig.


Mmm.... ny mobil....
Jag drömmer om och köpa den nya Sonyericsson C905i som kommer i veckan. Jag är egentligen inget tekfreak, men det är nice med nya prylar.
Ska försöka ta fler bilder på familjen igen.

:-)

tisdag 21 oktober 2008

Jobb och seminarier...

Idag hade vi utbildningsdag på jobbet. I normala fall brukar vi få någon föreläsning eller träna på utbildningsdagarna, men idag var det inget särskilt på programmet så jag fick sitta på larmcentralen som under en vanlig dag. Det var lite och göra och väldigt lugnt under förmiddagen, så det kändes rätt okej fast det inte blev någon "utbildningsdag" idag.
När man är "extrapersonal" som idag är det lätt och ta ledigt, vilket annars kan var svårt. Idag skulle jag vara ledig på eftermiddagen för att vara med på ett obligatoriskt seminarium om samtalet mellan läkare och patient.

Tyvärr har seminarier av det här slaget tendens att bli "klyschiga". Det är ett viktigt ämne eftersom det kan vara svårt att som student skapa sig en bild om vad som är viktigt i patientsamtalet. Själv anser jag mig vara vältränad i samtal genom att både ha gått kurs i samtalsmetodik och att stor del av polisyrket handlar om att samtala med människor (intervjua/förhöra).
Det handlade bland annat om hur första kontakten ser ut, vad man gör för att etablera förtroende, vad man bör tänka på för att få reda på vad det är patienten söker för, vad man bör göra för att minimera missförstånd och hur man ger "tunga besked". Men det är här som det blev en massa klyschor och floskler. Inte så illa så att man kände sig skriven på näsan, men det blev lite banalt. Det mesta som sades idag var sådant som grundas i "sunt förnuft", men inget om hur man gjorde rent konkret för att undvika fällorna som alla kan gå i. Dessutom kom bara två bra konkreta exempel på vad man kan använda för verbala uttryck för att driva samtal vidare.
1. Upprepa det sist sagda ordet för att bekräfta och driva på.
2. Resumé/sammanfattning för att undgå missförstånd.
Dessa är jättebra att ha med sig, men det finns så mycket mer man kan lära sig om samtal för att kunna driva det åt det håll man själv vill.

söndag 19 oktober 2008

Höstpromenader och funderingar


Höstpromenad.
Jag och nästan hela familjen var ute på en skön höstpromenad bland träden. Det är så skönt att rensa huvudet genom att röra på benen. Vi var ute i över två timmar och promenerade, så nu är jag ganska trött. Det var länge sedan vi hade tid och ork nog att göra det tillsammans.
Tyvärr var sonen lite snuvig och hängig idag så han fick stanna hemma och spela Wii.

Läkarutbildning.
Innan jag kom in på läkarprogrammet så hade jag funderingar på ifall jag verkligen skulle klara av att utbilda mig till läkare. Det är en lång utbildning och många kunskaper som behöver bankas in i huvudet. Jag känner också att man har ett stort ansvar för människor och därför inte ska ta så lätt på om man är kunnig eller inte. Jag ställer höga krav på mig själv dels för att jag vill känna mig säker på mig själv och min kompetens, och dels för att jag vill visa andra att jag faktiskt kan.
Dessutom är jag bland de äldsta studenterna i min kursomgång. Det gör att jag har en hel del andra erfarenheter med mig från polisyrket och andra studier före polisutbildningen, vilket i och för sig känns skönt, men det innebär också att min yrkesverksamma period som läkare blir något kortare än mina ganska mycket yngre klasskamraters.

Under den tid som gått på utbildningen har jag lyckats klart över förväntan. Jag har tidigare inte varit särskilt skarp i skolan. Nu är jag väl visserligen mer motiverad än vad jag någonsin varit tidigare i mitt liv, men ändå...
Av fler skäl (ekonomiska o praktiska) så behövde jag vara ledig under hösten från studierna för att jobba heltid. Jag ville verkligen vara kvar i den klassen som jag började i eftersom jag fått bra kompisar som studiekamrater, vilket känns väldigt bra. Det är jobbigt att söka nya kompisar som man passar att studera tillsammans med (även om jag upplever att de flesta som läser till läkare är mycket trevliga, ambitiösa och sympatiska). Detta gjorde att jag tog en chansning. Jag läste medicin på dubbel fart under våren för att "spara tid". Jag fick slita ganska mycket, men otroligt nog löste det sig så nu kan jag vara ledig under hösten utan att förlora någon studietid.
Jag vet inte om det betyder att kraven på läkarprogrammet är för låga eller om det är att jag som har hög kapacitet? Oavsett så är jag både glad och stolt över att ha klarat det. Självklart tycker jag också om att jag imponerat på andra med min bedrift, men samtidigt ökar det också förväntningarna på vad jag ska kunna. Det räcker gott med att man läser till läkare för att förväntningarna från andra ska öka. Som läkare förväntas man ju vara kunnig inom de flesta områden (även de som inte har med medicin och göra).

Jag har upptäckt att jag tycker väldigt mycket om o gå i skolan. Nu när jag har varit ledig från studierna och jobbat skift har jag märkt hur mycket jag saknar det.
Det är påfrestande att jobba natt och jag vill helst inte göra det, men jag kan inte komma ifrån det. Inte ens när jag är färdig läkare slipper jag jobba natt, vilket gör det ännu skönare att plugga eftersom man kan styra över sin egen tid.