Förkylningen hänger sig kvar i bröstet och jag fortsätter och misströsta.
Det var hemtenta i filosofi idag. Den ena av de två frågorna gick riktigt bra, den andra frågan var inte heller så svår men jag hade inte hunnit/orkat läsa i den utsträckning jag hoppats, så det blev mest en massa tröttsamt svammel.
Ja, ja, det har egentligen inte någon som helst betydelse ifall jag klarar av den här kursen eller inte, men jag tycker inte om att misslyckas. :(
Jag gjorde så gott jag kunde och nu känns det skönt att ha lagt denna delen bakom mig!
Jag gick först på bio med sonen och såg Madagaskar 2 (hustrun jobbade). Därefter drog jag med honom på puben och käkade en riktigt god burgare och drack en Hof. Mums! :)
Imorgon är det dags för lite gediget polisarbete igen.
lördag 6 december 2008
fredag 5 december 2008
Actionhjälte på riktigt?
Enligt DN:s artikel "Steven Segal gör reality-tv", så ska Steven ingå i en polisstyrka i New Orleans på riktigt och hjälpa till och rensa den undre världen.
Varför?? Det är så galet på så många plan. Lustigt på ett bisarrt sätt också givetvis och alldeles säkert underhållande. Ja, ja, det blir väl en och annan närbild av hur Steven dunkar ned någon stökig påtänd hustrumisshandlare. De som möter Steven och kamerateamet kommer väl bli helt nollade inte fatta vad det är som händer (om de känner igen honom då förståss..).
En parallell till detta är en kommande spelfilm med Jean-Claude Van Damme (JCVD: 2008), som handlar om honom själv där han spelar sig själv som en föråldrad actionhjälte som det inte går så bra för längre. I JCVD så hamnar han i en gisslansituation och det är där som fiction och verklighet kolliderar på ett märkligt sätt enligt recensionen. Kul idé. Undra om filmen är lika bra som idén?
:)
torsdag 4 december 2008
Kurstart och vittnesmål.
Nu är jag äntligen hemma på soffan och relaxar igen. Jag känner mig faktiskt bättre idag och det verkar som om förkylningen är på väg att försvinna. Jippi!
Jag skulle väl egentligen slå upp filosofilitteraturen nu, men känner ett bloggbehov komma över mig.
:)
Kursstart
Nu är jag äntligen tillbaka i skolan igen. Tyvärr har ju inte min deltidstjänst startat riktigt än.
Dagens föreläsning på förmiddagen handlade om vetenskapsteori och särskilt om vetenskapliga metoden inom medicinsk forskning (tror jag). Jag är inte helt säker eftersom jag lämnade efter första lektionstimmen för att vittna och sedan frågade jag aldrig de andra om vad resten av föreläsningen handlade om. Det är ju faktiskt precis detta jag läser om inom filosofin just nu också, så ville jag inte engagera mig för mycket även om det är intressant... (När man läser flera närbesläktade ämnen samtidigt kan jag tycka att det lätt blir rörigt med olika begrepp/infallsvinklar).
Eftermiddagens föreläsning kändes märklig. Den handlade om patologi och cirkulerade delvis kring genetiska aspekter och olika kulturers förmåga att upparbeta tolerans gentemot specifika patogener och de konsekvenser som uppstår då kulturer möts. Jomenvisst! Igår skrev jag ett inlägg som berörde detta som en kommentar till Norrbys debattinlägg i DN. :) Känns som ett lustigt sammanträffande eftersom det ligger så nära varandra i tid (fortfarande lite inne i de tankarna).
Det var kul och prata med klasskamrater man inte träffat på länge, men det märktes tydligt hur trötta alla var efter examinationen från den föregående tunga kursen.
Fick mig ett Littmanstetoskop idag också. Nice! Ett "All black" med namn ingraverat. Skitsnyggt mot den vita läkarrocken! ;)
Vittnesmål (obs! varning för långt inlägg!)
Bostadsrättsföreningen driver ett avhysningsmål gentemot en psyksjuk granne som ställt till det en hel del. Själva har vi bara bott ca 3 år i denna lägenheten, men denne psyksjuke granne (Herr G.) har tydligen bott på denna adressen under väldigt lång tid.
Första halvåret märkte vi ingenting av honom. Allt var tyst och lugnt och han hjälpte t.o.m. till att återfå sonens cykel som försvunnit. Jag talade med honom i samband med det och då var han ganska sansad och sammanhängande. Jag märkte visserligen att han uppvisade lite udda tänkande och inte höll riktigt samma rationella argumentation som de flesta av oss klarar av att hålla.
Problemen började nästan ytterligare ett halvår senare. Han började då, som så många andra psyksjuka gör, med att väsnas och rycka i dörrar på udda tider (typ 5 på morgonen). Hustrun blev smått hysterisk och satte foten i baken på mig för att jag skulle upp och kolla så att dörren verkligen var låst. Själv sov jag gott och snarkade som bäst när det hände så jag hörde inget av att han ryckte i dörren.
Därefter dubbelkollade vi varje kväll att dörren verkligen var låst.
Det finns de som blir aggressiva och de som blir skygga och tillbakadragna.
Herr G blev mycket manisk och aggressiv då han gick in i sitt skov. Pratade, gapade, skrek och fäktades med sina osynliga följeslagare. Sparkade sönder entrédörren och även krossade sin egen lägenhetsdörr då han blev arg för att "någon" låst hans dörr fast de inte fick det. Bröt upp lågspänningsskåp för porttelefonanslutningar som fanns i trapphuset. Tejpade, målade och sprayade kryptiska meddelanden på sina fönster. Möblerade om ute bland gårdens utemöbler och bland cyklarna i cykelställen. Använde ett större spett för att först spetta hål i gräsmattan på gården och därefter körde han av någon anledning in spettet genom väggen inifrån sin egen lägenhet ut genom fasaden (blev tydligen stor uppståndelse på gården då). Ändrade andras tvättprogram då de tvättade i tvättstugan. Osv. osv...
Detta var saker som hände under några månader och jag såg inte allt av det som jag beskrev ovan. Min son som var sex år vid tillfället, blev mycket skrämd av Herr G och sa då att han ville flytta igen. "Det är för farligt o bo här", sa han. Jag gjorde en anmälan angående ofredande då hans utbrott drabbade sonen värre än vanligt.
Både hustrun och jag gjorde samtidigt ansträngningar att engagera socialen och sjukvården i hans fall och uppmärksamma dem på att han gått in i ett skov (vi gjorde ett rimligt antagande att detta inte var ett första insjuknande).
Eftersom det är strikt sekretess i ärenden som dessa, har jag svårt att bedöma hur det hela sköttes eftersom de inte har möjlighet att ge återkoppling. Vi ringde både soc och sjukvårdsupplysningen vid några tillfällen och upplevde det då som om de var ganska loja och oengagerade. Hur som helst ringde det en läkare en dag och frågade några frågor om Herr G. Ytterligare en tid senare (ett antal veckor), så var Herr G inte kvar i sin lägenhet. Då var han väl troligen inlagd för behandling.
I samband med detta meddelade bostadsrättsföreningen att de avsåg att driva ett avhysningsärende gentemot Herr G och frågade om någon av de drabbade kunde tänka sig att vittna i ärendet.
Jag valde självklart att ställa upp, men samtidigt tänker jag ju på att mitt vittnesmål kan leda till att en psyksjuk man som till viss del inte kan svara för sina handlngar blir av med sin bostad.
Som polis är det lätt att tänka i svart och vitt. - Han har ett eget ansvar för att fortsätta sin medicinering och klarar han inte av det, så är det sjukvårdens eller socialens ansvar att se till att han hanterar det.
Som omhändertagande vårdpersonal eller psykolog blir det lite annorlunda. - Han kan inte ansvara för sina handlingar då han befinner sig i sina sjukdomsskov och det går inte att tvångsmedicinera honom då hans medicinering fungerar, för då anses han frisk. Det kan därför anses som orättvist om han skulle förlora sin bostad.
Som egoist. - Han får vara hur sjuk han vill. Bara han inte är det där jag bor!
Vittnesmålet idag var en sorglig tillställning. Jag var kallad som näst första vittne av 5 st. Efter en timmes försening och långt samtal med de andra 3 grannarna som också skulle vittna (vilka berättade att detta pågått från o till i 20 år), kom åklagaren och bostadsrättsföreningens ombud ut och beklagade sig över situationen. Det visade sig att Herr G hade svårt att ställa raka frågor och ville hela tiden argumentera/diskutera med vittnet istället, vilket tog mycket lång tid. Herr G hade inte något ombud med sig som hjälpte honom.
Vi hade alla väntat länge på denna rättegången (typ 1 år) eftersom Herr G vid två tidigare tillfällen ansetts för sjuk som ledde till att förhandlingen skjutits upp.
Jag svor in eden och berättade fritt om vad jag upplevt. Det kom bara ett par kompletterande frågor från åklagaren och därefter lämnades det över till Herr G. Herr G såg mycket äldre ut än då jag såg honom senast. Tidigare var han kortklippt och oftast relativt välrakad, men nu hade han långt vitt hår och skägg (ungefär som en psyksjuk tomte). Herr G började mumla om att han inte ens visste om att jag hade en son och hur skulle han då kunna ha skrämt honom och därefter gick han över till att han "minsann" försökte etablera en god relation mellan min och hans familj (han bor ensam). Då lackade rättens relativt unga kvinnliga ordföranden ur, och frågade om Herr G hade någon fråga och komma med. "Jo, jo", sa Herr G. "Klart att jag har det". Ordförande mer eller mindre bara hummade irriterat som respons. Herr G mumlade vidare en sväng innan han lyckades klämma ur sig "varför var det så lättvindigt att bortse från att jag berättade om engelsmannen som berättade att han mördat 19 unga glädjeflickor i XX-stad"??
Nu undrar säker ni vad han menade med detta. Vid vårt första samtal (det där som hade lite udda tänk i sig), berättade han att han mött en man från England som påstod sig mördat ett antal flickor och att Herr G verkligen trodde att det kunde vara sant och att han tyckte det var äckligt. "Så gör man ju bara inte", sa han. (Han kände givetvis till att jag var (är) polis).
Jag försökte verkligen att inte vara alltför avspisande i den situationen, men han lyckades tydligen uppfatta mitt bristande engagemang i alla fall. :)
Jag försökte komma med ett bra svar på denna lätt irrelevanta och udda fråga, men innan jag ens han uttala de första stavelserna, bröt ordföranden in med en irriterad ton och sa att denna fråga inte var relevant för detta ärende. Jag tänkte att jag skulle upplysa rätten om att jag var polis som någon sorts förklaring, men ordföranden var nog rätt trött på alla flummiga irrelevanta sidospår som Herr G hade gått in på. Till slut sa hon med hög röst: "Nu får vittnet (jag) se till och hålla tyst"!! Hon avslutade förhöret utan att Herr G fått ställa någon mer fråga och kallade in nästa vittne.
Jisses!
Jag stannade inte kvar för och höra hur det gått för de andra grannarna, men jag är ganska nyfiken nu. Det tar nog tid innan avhysningen verkställs och jag hoppas verkligen att Herr G inte får för sig att göra något riktigt dumt som och tända eld på sin lägenhet (vilket han hotat med tidigare) eller hitta på någon personlig hämnd mot mig.
Den här historien är väl inte särskilt originell egentligen. Det finns alltför många utåtagerande psykiskt sjuka/störda människor som sjukvården inte har kapacitet att ta hand om. Det märker jag tydligt när jag sitter på ledningscentralen. Sjukt mycket människor som ringer om psyksjuka grannar som kastar grejer från balkongen, springer i trapphusen, hotar, väsnas, knarkar och så vidare... Är det inte grannen som ringer, så är det den psyksjuke själv som ilsket ber polisen att ta bort den övervakningsutrustningen som placerats i dennes hem!
Nä, nu är det dags och dyka ned i filosofins värld!
Ha' de'!
Jag skulle väl egentligen slå upp filosofilitteraturen nu, men känner ett bloggbehov komma över mig.
:)
Kursstart
Nu är jag äntligen tillbaka i skolan igen. Tyvärr har ju inte min deltidstjänst startat riktigt än.
Dagens föreläsning på förmiddagen handlade om vetenskapsteori och särskilt om vetenskapliga metoden inom medicinsk forskning (tror jag). Jag är inte helt säker eftersom jag lämnade efter första lektionstimmen för att vittna och sedan frågade jag aldrig de andra om vad resten av föreläsningen handlade om. Det är ju faktiskt precis detta jag läser om inom filosofin just nu också, så ville jag inte engagera mig för mycket även om det är intressant... (När man läser flera närbesläktade ämnen samtidigt kan jag tycka att det lätt blir rörigt med olika begrepp/infallsvinklar).
Eftermiddagens föreläsning kändes märklig. Den handlade om patologi och cirkulerade delvis kring genetiska aspekter och olika kulturers förmåga att upparbeta tolerans gentemot specifika patogener och de konsekvenser som uppstår då kulturer möts. Jomenvisst! Igår skrev jag ett inlägg som berörde detta som en kommentar till Norrbys debattinlägg i DN. :) Känns som ett lustigt sammanträffande eftersom det ligger så nära varandra i tid (fortfarande lite inne i de tankarna).
Det var kul och prata med klasskamrater man inte träffat på länge, men det märktes tydligt hur trötta alla var efter examinationen från den föregående tunga kursen.
Fick mig ett Littmanstetoskop idag också. Nice! Ett "All black" med namn ingraverat. Skitsnyggt mot den vita läkarrocken! ;)
Vittnesmål (obs! varning för långt inlägg!)
Bostadsrättsföreningen driver ett avhysningsmål gentemot en psyksjuk granne som ställt till det en hel del. Själva har vi bara bott ca 3 år i denna lägenheten, men denne psyksjuke granne (Herr G.) har tydligen bott på denna adressen under väldigt lång tid.
Första halvåret märkte vi ingenting av honom. Allt var tyst och lugnt och han hjälpte t.o.m. till att återfå sonens cykel som försvunnit. Jag talade med honom i samband med det och då var han ganska sansad och sammanhängande. Jag märkte visserligen att han uppvisade lite udda tänkande och inte höll riktigt samma rationella argumentation som de flesta av oss klarar av att hålla.
Problemen började nästan ytterligare ett halvår senare. Han började då, som så många andra psyksjuka gör, med att väsnas och rycka i dörrar på udda tider (typ 5 på morgonen). Hustrun blev smått hysterisk och satte foten i baken på mig för att jag skulle upp och kolla så att dörren verkligen var låst. Själv sov jag gott och snarkade som bäst när det hände så jag hörde inget av att han ryckte i dörren.
Därefter dubbelkollade vi varje kväll att dörren verkligen var låst.
Det finns de som blir aggressiva och de som blir skygga och tillbakadragna.
Herr G blev mycket manisk och aggressiv då han gick in i sitt skov. Pratade, gapade, skrek och fäktades med sina osynliga följeslagare. Sparkade sönder entrédörren och även krossade sin egen lägenhetsdörr då han blev arg för att "någon" låst hans dörr fast de inte fick det. Bröt upp lågspänningsskåp för porttelefonanslutningar som fanns i trapphuset. Tejpade, målade och sprayade kryptiska meddelanden på sina fönster. Möblerade om ute bland gårdens utemöbler och bland cyklarna i cykelställen. Använde ett större spett för att först spetta hål i gräsmattan på gården och därefter körde han av någon anledning in spettet genom väggen inifrån sin egen lägenhet ut genom fasaden (blev tydligen stor uppståndelse på gården då). Ändrade andras tvättprogram då de tvättade i tvättstugan. Osv. osv...
Detta var saker som hände under några månader och jag såg inte allt av det som jag beskrev ovan. Min son som var sex år vid tillfället, blev mycket skrämd av Herr G och sa då att han ville flytta igen. "Det är för farligt o bo här", sa han. Jag gjorde en anmälan angående ofredande då hans utbrott drabbade sonen värre än vanligt.
Både hustrun och jag gjorde samtidigt ansträngningar att engagera socialen och sjukvården i hans fall och uppmärksamma dem på att han gått in i ett skov (vi gjorde ett rimligt antagande att detta inte var ett första insjuknande).
Eftersom det är strikt sekretess i ärenden som dessa, har jag svårt att bedöma hur det hela sköttes eftersom de inte har möjlighet att ge återkoppling. Vi ringde både soc och sjukvårdsupplysningen vid några tillfällen och upplevde det då som om de var ganska loja och oengagerade. Hur som helst ringde det en läkare en dag och frågade några frågor om Herr G. Ytterligare en tid senare (ett antal veckor), så var Herr G inte kvar i sin lägenhet. Då var han väl troligen inlagd för behandling.
I samband med detta meddelade bostadsrättsföreningen att de avsåg att driva ett avhysningsärende gentemot Herr G och frågade om någon av de drabbade kunde tänka sig att vittna i ärendet.
Jag valde självklart att ställa upp, men samtidigt tänker jag ju på att mitt vittnesmål kan leda till att en psyksjuk man som till viss del inte kan svara för sina handlngar blir av med sin bostad.
Som polis är det lätt att tänka i svart och vitt. - Han har ett eget ansvar för att fortsätta sin medicinering och klarar han inte av det, så är det sjukvårdens eller socialens ansvar att se till att han hanterar det.
Som omhändertagande vårdpersonal eller psykolog blir det lite annorlunda. - Han kan inte ansvara för sina handlingar då han befinner sig i sina sjukdomsskov och det går inte att tvångsmedicinera honom då hans medicinering fungerar, för då anses han frisk. Det kan därför anses som orättvist om han skulle förlora sin bostad.
Som egoist. - Han får vara hur sjuk han vill. Bara han inte är det där jag bor!
Vittnesmålet idag var en sorglig tillställning. Jag var kallad som näst första vittne av 5 st. Efter en timmes försening och långt samtal med de andra 3 grannarna som också skulle vittna (vilka berättade att detta pågått från o till i 20 år), kom åklagaren och bostadsrättsföreningens ombud ut och beklagade sig över situationen. Det visade sig att Herr G hade svårt att ställa raka frågor och ville hela tiden argumentera/diskutera med vittnet istället, vilket tog mycket lång tid. Herr G hade inte något ombud med sig som hjälpte honom.
Vi hade alla väntat länge på denna rättegången (typ 1 år) eftersom Herr G vid två tidigare tillfällen ansetts för sjuk som ledde till att förhandlingen skjutits upp.
Jag svor in eden och berättade fritt om vad jag upplevt. Det kom bara ett par kompletterande frågor från åklagaren och därefter lämnades det över till Herr G. Herr G såg mycket äldre ut än då jag såg honom senast. Tidigare var han kortklippt och oftast relativt välrakad, men nu hade han långt vitt hår och skägg (ungefär som en psyksjuk tomte). Herr G började mumla om att han inte ens visste om att jag hade en son och hur skulle han då kunna ha skrämt honom och därefter gick han över till att han "minsann" försökte etablera en god relation mellan min och hans familj (han bor ensam). Då lackade rättens relativt unga kvinnliga ordföranden ur, och frågade om Herr G hade någon fråga och komma med. "Jo, jo", sa Herr G. "Klart att jag har det". Ordförande mer eller mindre bara hummade irriterat som respons. Herr G mumlade vidare en sväng innan han lyckades klämma ur sig "varför var det så lättvindigt att bortse från att jag berättade om engelsmannen som berättade att han mördat 19 unga glädjeflickor i XX-stad"??
Nu undrar säker ni vad han menade med detta. Vid vårt första samtal (det där som hade lite udda tänk i sig), berättade han att han mött en man från England som påstod sig mördat ett antal flickor och att Herr G verkligen trodde att det kunde vara sant och att han tyckte det var äckligt. "Så gör man ju bara inte", sa han. (Han kände givetvis till att jag var (är) polis).
Jag försökte verkligen att inte vara alltför avspisande i den situationen, men han lyckades tydligen uppfatta mitt bristande engagemang i alla fall. :)
Jag försökte komma med ett bra svar på denna lätt irrelevanta och udda fråga, men innan jag ens han uttala de första stavelserna, bröt ordföranden in med en irriterad ton och sa att denna fråga inte var relevant för detta ärende. Jag tänkte att jag skulle upplysa rätten om att jag var polis som någon sorts förklaring, men ordföranden var nog rätt trött på alla flummiga irrelevanta sidospår som Herr G hade gått in på. Till slut sa hon med hög röst: "Nu får vittnet (jag) se till och hålla tyst"!! Hon avslutade förhöret utan att Herr G fått ställa någon mer fråga och kallade in nästa vittne.
Jisses!
Jag stannade inte kvar för och höra hur det gått för de andra grannarna, men jag är ganska nyfiken nu. Det tar nog tid innan avhysningen verkställs och jag hoppas verkligen att Herr G inte får för sig att göra något riktigt dumt som och tända eld på sin lägenhet (vilket han hotat med tidigare) eller hitta på någon personlig hämnd mot mig.
Den här historien är väl inte särskilt originell egentligen. Det finns alltför många utåtagerande psykiskt sjuka/störda människor som sjukvården inte har kapacitet att ta hand om. Det märker jag tydligt när jag sitter på ledningscentralen. Sjukt mycket människor som ringer om psyksjuka grannar som kastar grejer från balkongen, springer i trapphusen, hotar, väsnas, knarkar och så vidare... Är det inte grannen som ringer, så är det den psyksjuke själv som ilsket ber polisen att ta bort den övervakningsutrustningen som placerats i dennes hem!
Nä, nu är det dags och dyka ned i filosofins värld!
Ha' de'!
Dagens plan
Först en lång varm dusch.
Proppa mig full med alvedon, nezeril och kaffe.
Närvara vid uppropet till den nya delkursen som startar på läkarprogrammet idag.
Vittna i rättegång.
Luncha
Inhämta gruppindelning och uppgifter för kommande gruppuppgift i den nya delkursen på läkarprogrammet.
Åka hem. Bädda ned mig och på något sätt, som jag inte vet hur, läsa in den filosofilitteratur som jag inte kunnat läsa de senaste dagarna....
Proppa mig full med alvedon, nezeril och kaffe.
Närvara vid uppropet till den nya delkursen som startar på läkarprogrammet idag.
Vittna i rättegång.
Luncha
Inhämta gruppindelning och uppgifter för kommande gruppuppgift i den nya delkursen på läkarprogrammet.
Åka hem. Bädda ned mig och på något sätt, som jag inte vet hur, läsa in den filosofilitteratur som jag inte kunnat läsa de senaste dagarna....
onsdag 3 december 2008
Genetisk kartläggning och dess konsekvenser
Läste ett intressant debattinlägg på DN ang. genforskningens framsteg, skriven av professor emeritus i virologi Erling Norrby.
Norrby beskriver dagens effektiviserade metoder till genetisk kartläggning och medger att detta kan leda till en överbetoning på biologiska faktorer vid förklaringsmodeller för t.ex. sjukdom.
- Men kan inte det också leda till en övertro på vad genetiken kan göra för mänskligheten? Och vad skulle konsekvenserna av en sådan övertro medföra?
Den ökade tillgängligheten och förbättrade/effektiviserade metoder för genmanipulation leder till ett ökat ansvar. Här tänker jag på både modifieringen av grödor likaväl som "modifieringen" eller screeningen av mänskliga foster. Vore det inte sorgligt om det visade sig att en kommande pandemi orsakades av oss själva genom genmodifierade grödor?
Inom en nära framtid kommer möjligheten till genetisk screening i större skala att vara möjlig. Det tycker jag aktualiserar en mängd intressanta frågor.
1: Möjligheten att förhindra mänskligt lidande genom att på ett tidigt stadium terminera en graviditet där fostret har hög benägenhet för allvarliga genetiska sjukdomar.
2: Möjligheten att en skapa en "mästar-ras" utan de genetiska "defekter" som vi andra har.
3: Möjligheten att skapa en "super-mästar-ras" som innehar en sammansättning förmågor och egenskaper som mänskligheten inte haft tidigare.
1. Detta är något som tillämpas redan idag. Det finns ett visst antal kända genetiska skador som man vet leder till ett kort liv med mycket lidande. Givetvis är detta ett lämpligt sätt att använda vår kunskap, men med ökad kännedom olika genetiskt grundade sjukdomar ökar också kännedomen om sjukdomar i en fallande skala av allvarliga konsekvenser.
Ska man screena foster för astigmatism? Nä, det ska man ju inte. Det är ju extremen som sannolikt inte kommer tillämpas, men möjligheten finns.
Ytterligare komplikation är, som Norrby själv poängterar, att de genetiska undersökningarna alltid är sannolikhetskalkyler för uppkomsten av en viss sjukdom.
Med ökad kännedom om vad som möjligen kan hända leder det, allt som oftast, till ett större kontrollbehov för att undvika negativa konsekvenser. Vilket i och för sig är naturligt, men jag tror också att denna ökade kännedom leder till mer ångest. Det är inte lätt att ställas inför ett sannolikhetsfaktum och försöka ta ställning till handlingsalternativ som kan ge negativa konsekvenser oavsett val.
2. Det finns flera böcker och filmer som tar upp just detta på mycket intressanta och underhållande sätt. Själv tänker jag på filmen Gattaca som jag tyckte var bra då jag såg den. Denna "positiva" screeningen där det innebär att man tar bort defekter från foster genom ersättning av den skadade/förändrade regionen eller genom abort, skulle leda till en allt mer likriktad grupp. Man har tidigare funnit att isolerade grupper/samhällen har haft större känslighet för t.ex. "nya" infektioner och andra förändringar i miljön än mer öppna samhällen. Denna grupp av "fosterscreenade" människor skulle kunna motsvaras av den isolerade gruppen. Något som man inte ska bortse ifrån är att även det "negativa" kan vara "positivt". Här tänker jag på t.ex. Sickelcell Anemi (S.A.). De med S.A. har minskad risk för att drabbas av malaria och man tror därmed att det är därför det är vanligare med S.A. i malariadrabbade områden, eftersom det var de individer som överlevde tillräckligt länge för att reproducera sig.
Eller Cystisk Fibros som skydd mot Kolera.
Vad är det för underligt genetisk defekt som kommer få vissa individer att överleva nästkommande pandemi?
3. Med mänsklighetens benägenhet att utöka gränserna för vad som är möjligt och dess iver att nå ännu längre skulle jag inte bli förvånad om vi försökte modifiera oss själva. Tåla rymdresor bättre, förbättra atletiska prestationer, förstärkta cognitiva funktioner o.s.v.
(He, he... Just nu skulle jag gärna ha förstärkt kapacitet att motstå förkylningar.)
Norrby tar även upp risken med att kunskapen används som argument för rasistiska motiv. Men gäller inte det all kunskap? Förvrider man information något/eller utelämnar delar, så går det att argumentera för de flesta udda åsikter. Jag anser snarare att man får förstärkta argument för genetisk mångfald. Man har kunnat visa på att barn från blandäktenskap ofta är friskare barn.
Norrby beskriver dagens effektiviserade metoder till genetisk kartläggning och medger att detta kan leda till en överbetoning på biologiska faktorer vid förklaringsmodeller för t.ex. sjukdom.
- Men kan inte det också leda till en övertro på vad genetiken kan göra för mänskligheten? Och vad skulle konsekvenserna av en sådan övertro medföra?
Den ökade tillgängligheten och förbättrade/effektiviserade metoder för genmanipulation leder till ett ökat ansvar. Här tänker jag på både modifieringen av grödor likaväl som "modifieringen" eller screeningen av mänskliga foster. Vore det inte sorgligt om det visade sig att en kommande pandemi orsakades av oss själva genom genmodifierade grödor?
Inom en nära framtid kommer möjligheten till genetisk screening i större skala att vara möjlig. Det tycker jag aktualiserar en mängd intressanta frågor.
1: Möjligheten att förhindra mänskligt lidande genom att på ett tidigt stadium terminera en graviditet där fostret har hög benägenhet för allvarliga genetiska sjukdomar.
2: Möjligheten att en skapa en "mästar-ras" utan de genetiska "defekter" som vi andra har.
3: Möjligheten att skapa en "super-mästar-ras" som innehar en sammansättning förmågor och egenskaper som mänskligheten inte haft tidigare.
1. Detta är något som tillämpas redan idag. Det finns ett visst antal kända genetiska skador som man vet leder till ett kort liv med mycket lidande. Givetvis är detta ett lämpligt sätt att använda vår kunskap, men med ökad kännedom olika genetiskt grundade sjukdomar ökar också kännedomen om sjukdomar i en fallande skala av allvarliga konsekvenser.
Ska man screena foster för astigmatism? Nä, det ska man ju inte. Det är ju extremen som sannolikt inte kommer tillämpas, men möjligheten finns.
Ytterligare komplikation är, som Norrby själv poängterar, att de genetiska undersökningarna alltid är sannolikhetskalkyler för uppkomsten av en viss sjukdom.
Med ökad kännedom om vad som möjligen kan hända leder det, allt som oftast, till ett större kontrollbehov för att undvika negativa konsekvenser. Vilket i och för sig är naturligt, men jag tror också att denna ökade kännedom leder till mer ångest. Det är inte lätt att ställas inför ett sannolikhetsfaktum och försöka ta ställning till handlingsalternativ som kan ge negativa konsekvenser oavsett val.
2. Det finns flera böcker och filmer som tar upp just detta på mycket intressanta och underhållande sätt. Själv tänker jag på filmen Gattaca som jag tyckte var bra då jag såg den. Denna "positiva" screeningen där det innebär att man tar bort defekter från foster genom ersättning av den skadade/förändrade regionen eller genom abort, skulle leda till en allt mer likriktad grupp. Man har tidigare funnit att isolerade grupper/samhällen har haft större känslighet för t.ex. "nya" infektioner och andra förändringar i miljön än mer öppna samhällen. Denna grupp av "fosterscreenade" människor skulle kunna motsvaras av den isolerade gruppen. Något som man inte ska bortse ifrån är att även det "negativa" kan vara "positivt". Här tänker jag på t.ex. Sickelcell Anemi (S.A.). De med S.A. har minskad risk för att drabbas av malaria och man tror därmed att det är därför det är vanligare med S.A. i malariadrabbade områden, eftersom det var de individer som överlevde tillräckligt länge för att reproducera sig.
Eller Cystisk Fibros som skydd mot Kolera.
Vad är det för underligt genetisk defekt som kommer få vissa individer att överleva nästkommande pandemi?
3. Med mänsklighetens benägenhet att utöka gränserna för vad som är möjligt och dess iver att nå ännu längre skulle jag inte bli förvånad om vi försökte modifiera oss själva. Tåla rymdresor bättre, förbättra atletiska prestationer, förstärkta cognitiva funktioner o.s.v.
(He, he... Just nu skulle jag gärna ha förstärkt kapacitet att motstå förkylningar.)
Norrby tar även upp risken med att kunskapen används som argument för rasistiska motiv. Men gäller inte det all kunskap? Förvrider man information något/eller utelämnar delar, så går det att argumentera för de flesta udda åsikter. Jag anser snarare att man får förstärkta argument för genetisk mångfald. Man har kunnat visa på att barn från blandäktenskap ofta är friskare barn.
tisdag 2 december 2008
Spolierade planer?
Jag berättade tidigare om hur späckat mitt schema är fram till jul och att inget fick hända för då skulle planen gå i stöpet.
Nu har det hänt. Förkylningen tar kål på mig.
Jag hade föreläsning i filosofi både igår och idag som jag behövde gå på. Jag tänkte att det är nog inte så farligt att sitta i ett klassrum typ två timmar (höll mig på behörigt avstånd från klasskamraterna) och sedan åka hem o lägga mig. Men vad fel man kan ha ibland...
Nu känner jag mig ännu sjukare än vad jag gjorde för några dagar sedan. Fan!
Nu går inte ekvationen ihop riktigt. Jag har tenta i helgen och behöver läsa in ett antal sidor om olika filosofers aspekt på kunskap, mening, vetenskapsteori, språk o.s.v. Eftersom jag känner mig så hängig är det väldigt svårt och hålla fokus uppe. Dessutom kan jag inte vara sjukskriven hur länge som helst heller, eftersom jag verkligen behöver pengarna.
Som om detta inte var nog så skulle jag besökt vårdcentralen imorgon också som en del i läkarutbildningen, men nu går ju inte det heller och då måste den flyttas fram till någon annan dag.
Just nu sitter jag och förbannar herr P (kollega och kompis) som inte behagade stanna hemma under förra veckans jobbkurs och lyckades smitta ner hela mig... Fan, fan, fan!
Nä, nu är det läge och försöka kurera sig lite. Jag har apelsinjos, vitlök, nezeril, en filt, fjärrkontrollen och tröstchoklad. Någon som har något annat bra tips?
Nu har det hänt. Förkylningen tar kål på mig.
Jag hade föreläsning i filosofi både igår och idag som jag behövde gå på. Jag tänkte att det är nog inte så farligt att sitta i ett klassrum typ två timmar (höll mig på behörigt avstånd från klasskamraterna) och sedan åka hem o lägga mig. Men vad fel man kan ha ibland...
Nu känner jag mig ännu sjukare än vad jag gjorde för några dagar sedan. Fan!
Nu går inte ekvationen ihop riktigt. Jag har tenta i helgen och behöver läsa in ett antal sidor om olika filosofers aspekt på kunskap, mening, vetenskapsteori, språk o.s.v. Eftersom jag känner mig så hängig är det väldigt svårt och hålla fokus uppe. Dessutom kan jag inte vara sjukskriven hur länge som helst heller, eftersom jag verkligen behöver pengarna.
Som om detta inte var nog så skulle jag besökt vårdcentralen imorgon också som en del i läkarutbildningen, men nu går ju inte det heller och då måste den flyttas fram till någon annan dag.
Just nu sitter jag och förbannar herr P (kollega och kompis) som inte behagade stanna hemma under förra veckans jobbkurs och lyckades smitta ner hela mig... Fan, fan, fan!
Nä, nu är det läge och försöka kurera sig lite. Jag har apelsinjos, vitlök, nezeril, en filt, fjärrkontrollen och tröstchoklad. Någon som har något annat bra tips?
måndag 1 december 2008
söndag 30 november 2008
Rastlös
När jag ligger hemma och sölar blir jag rastlös. För trött och hängig för o kunna göra något riktigt av dagen, men ändå inte tillräckligt sjuk för att kunna sova bort den.
Jag väntar på att få komma igång med med ett mindre projekt som handlar om tillräknelighet och handlingsfrihet. Det känns intressant att få läsa in sig på. Förutsättningarna är väl inte helt klara än, men handledaren ska lämna mer information om en vecka eller så...
Jag har för mycket att göra för att bara ligga hemma o inte göra nå't, så jag hoppas att jag känner mig bättre snart.
Jag väntar på att få komma igång med med ett mindre projekt som handlar om tillräknelighet och handlingsfrihet. Det känns intressant att få läsa in sig på. Förutsättningarna är väl inte helt klara än, men handledaren ska lämna mer information om en vecka eller så...
Jag har för mycket att göra för att bara ligga hemma o inte göra nå't, så jag hoppas att jag känner mig bättre snart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)