Radiologiföreläsning och polisarbete...

Dagens föreläsning handlade om thoraxradiologi. De har gjort vissa förändringar av kursen sedan föregående termin. Bl.a. har de lagt till den lite mer kliniskt anknutna radiologin på anatomikursen, men de har också blandat in embryologi och utvecklningsbiologi vilket jag bitvis kan uppleva som mer knuten till molekylär cellbiologi (pga. alla genetiska/biokemiska markörer som kommer med på kuppen).

Det är riktigt bra att få se olika patologiska tillstånd och jämföra med frisk anatomi. Det gör att man får ytterligare en infallsvinkel på hur anatomin hänger ihop och man får en större helhets förståelse för vad som är viktigt att kunna.
Tyvärr måste jag erkänna att embryologin rör till det hela något, men det är väl något man får leva med. Tidigare har embryologin och utvecklingsbiologin ingått i ett paket med genetik, men de fick så mycket kritik att de var tvungna och ändra kursen på något sätt och då blev det såhär...

Jag har jobbat under kvällen och det hände väl egentligen inte något anmärkningsvärt. Lagom mycket och göra trots att det är lönehelg och allt. Det var ett par biljakter, några rattfyllon, flera snatterier, misshandlade kvinnor osv. osv...
Jag tog emot två lite mer servicekrävande samtal.
Det första var en äldre kvinna (70+) som ville att polisen skulle hjälpa henne och hitta hennes försvunne make som varit borta hela eftermiddagen (maken avled förra året). Det är svårt och veta hur man ska hantera en situation som denna. Det är svårt att hitta ett bra sätt och tala om att polisen inte kan hjälpa henne. Turligt nog för mig visade det sig att hon ringt många, många gånger tidigare om samma sak. Jag sa till henne att vi inte kunde hjälpa henne eftersom hennes make gått bort för ett år sedan. Då blev hon upprörd och sa "Det sa polisen förra gången också, men det är faktiskt inte så. Han var ju hemma på soffan förut och då frågade jag om han ville ha kaffe, men det ville han inte!" Till slut fick jag henne att ringa sonen för att han skulle hjälpa henne istället.
Det andra samtalet var väl ett som man får från gång till gång. Det var en som varit på en av stans nattklubbar och tappat garderobskortet. "Jag kan inte få ut min jacka! Polisen måste komma hit och hjälpa mig!". Jag fick lugnt förklara (4 ggr) att polisen inte hjälper till med sånt och att jackan får hämtas ut antingen efter de stängt eller imorgon på dagen. De flesta brukar fortfarande vara förbannade och skälla, men till slut gick budskapet hem och han tackade för hjälpen. (Skönt! Jag hatar att försöka hjälpa otrevliga människor, så det blev en rätt bra dag idag...)

Resten av helgen skall ägnas åt tentaplugg.

Psykopater på film o spekulativa scener

Jag såg filmen Hannibal häromkvällen på tv. Det är uppföljaren till "Silence of the lambs" (När lammen tystnar). Jag har sett den tidigare och uppskattade den inte så särskilt mycket första gången jag såg den. Tyckte det var rätt korkat upplägg och lite för ytlig (händelselös). Nu väntade jag på de sista äckelscenerna för och se om jag blev lika äcklad som sist. Det är ju ganska groteskt och spekulativt framställt. Den här gången var det inte samma effekt. Dels för att jag var beredd och dels för att jag varit med vid dissektion/obduktion. Man kan vänja sig vid det mesta faktiskt.

Filmerna om Hannibal är ganska fascinerande på ett annat plan. En mördare och kanibal som är extremt intelligent och ser världen på ett minst sagt udda sätt. Psykopater har en viss fascianation med sig. Det finns ju hur många filmer som helst om seriemördare. Den ena mer spekulativ än den andra (även om jag kan tycka att slutscenerna i Hannibal tar priset).

Vad ska Hanibal föreställa vara? En högfungerande (om än ensam) psykopat som lever enligt vissa höga ideal, men bortser helt från vissa vanliga mänskliga föreställningar (som t.ex. att man inte ska äta av sina fiender)?
Nu är det längesedan jag såg "Manhunter" också, men jag vill minnas att jag tyckte den framställningen var bättre. Trovärdigare också, även om Anthony Hopkins skådespel är klart mer underhållande. :)

Visceraföreläsning

Dagens undervisning handlade om thoracal viscera. De olika strukturernas position i förhållande till varandra. Hjärtats position och riktning i mediastinum. Lungbladens utbredning och utsträckning nedåt mot buken.
Nu börjar jag äntligen känna att intresset för anatomin kommer. Viscera och neuroanatomi är nog mer intressant än rörelseapparaten helt enkelt.


Tyvärr var jag helt slut idag eftersom jag jobbat hårt med referenssökning och referensförteckning till sent igår vilket är riktigt tröttande. När tempot skönk något, så kunde jag inte hjälpa det... ögonen bara föll ihop och så vaknade jag till med ett ryck. Då kändes det som om jag snarkat och dreglat på tröjan, men det var nog okej för det var bara min bordskamrat som märkte att jag somnat. He, he... Är man trött så är man.

Studentutbyte?

Jag har länge funderat på hur det skulle vara med studentutbyte. Jag älskar och resa. Nya upplevelser, nya människor och annorlunda miljö. Jag undrar bara om det kanske är för omständligt och påfrestande att läsa medicin utomlands?

Är det någon av er som har någon erfarenhet från att plugga utomlands eller har varit med i studentutbyte?

Jag har redan tagit kontakt med universitets studentutbytes-koordinator för och kolla upp möjligheterna för utbyte. Jag vet att de flesta brukar åka iväg under den näst sista terminen för att göra utbytet under "fördjupningsarbetet", men jag hade hoppats på att få kunna göra det lite tidigare. Typ under medicin- eller kirurgikursen.
Jag skulle vilja åka iväg lite längre än bara en månad också. Det verkar lite "fjuttigt" med bara ett par veckor. Om man verkligen ska lära sig något om den plats och kultur man åker till behövs lite längre tid tror jag (om man orkar med det dvs.).
Jag hade egentligen hoppats på att få komma till USA eller Australien, men de har tydligen alltför annorlunda utbildningssystem så att det får bli efter examen eller i samband med något forskningsprojekt. :)

Har ni hört om någon som varit på studentutbyte eller själv har erfarenheter får ni gärna skriva något om det. Ni kanske har tips på någon som har bloggat om eller håller på och bloggar om utbytesstudier?