torsdag 26 februari 2009

Psykopater på film o spekulativa scener

Jag såg filmen Hannibal häromkvällen på tv. Det är uppföljaren till "Silence of the lambs" (När lammen tystnar). Jag har sett den tidigare och uppskattade den inte så särskilt mycket första gången jag såg den. Tyckte det var rätt korkat upplägg och lite för ytlig (händelselös). Nu väntade jag på de sista äckelscenerna för och se om jag blev lika äcklad som sist. Det är ju ganska groteskt och spekulativt framställt. Den här gången var det inte samma effekt. Dels för att jag var beredd och dels för att jag varit med vid dissektion/obduktion. Man kan vänja sig vid det mesta faktiskt.

Filmerna om Hannibal är ganska fascinerande på ett annat plan. En mördare och kanibal som är extremt intelligent och ser världen på ett minst sagt udda sätt. Psykopater har en viss fascianation med sig. Det finns ju hur många filmer som helst om seriemördare. Den ena mer spekulativ än den andra (även om jag kan tycka att slutscenerna i Hannibal tar priset).

Vad ska Hanibal föreställa vara? En högfungerande (om än ensam) psykopat som lever enligt vissa höga ideal, men bortser helt från vissa vanliga mänskliga föreställningar (som t.ex. att man inte ska äta av sina fiender)?
Nu är det längesedan jag såg "Manhunter" också, men jag vill minnas att jag tyckte den framställningen var bättre. Trovärdigare också, även om Anthony Hopkins skådespel är klart mer underhållande. :)

Inga kommentarer: