Radiologiföreläsning och polisarbete...

Dagens föreläsning handlade om thoraxradiologi. De har gjort vissa förändringar av kursen sedan föregående termin. Bl.a. har de lagt till den lite mer kliniskt anknutna radiologin på anatomikursen, men de har också blandat in embryologi och utvecklningsbiologi vilket jag bitvis kan uppleva som mer knuten till molekylär cellbiologi (pga. alla genetiska/biokemiska markörer som kommer med på kuppen).

Det är riktigt bra att få se olika patologiska tillstånd och jämföra med frisk anatomi. Det gör att man får ytterligare en infallsvinkel på hur anatomin hänger ihop och man får en större helhets förståelse för vad som är viktigt att kunna.
Tyvärr måste jag erkänna att embryologin rör till det hela något, men det är väl något man får leva med. Tidigare har embryologin och utvecklingsbiologin ingått i ett paket med genetik, men de fick så mycket kritik att de var tvungna och ändra kursen på något sätt och då blev det såhär...

Jag har jobbat under kvällen och det hände väl egentligen inte något anmärkningsvärt. Lagom mycket och göra trots att det är lönehelg och allt. Det var ett par biljakter, några rattfyllon, flera snatterier, misshandlade kvinnor osv. osv...
Jag tog emot två lite mer servicekrävande samtal.
Det första var en äldre kvinna (70+) som ville att polisen skulle hjälpa henne och hitta hennes försvunne make som varit borta hela eftermiddagen (maken avled förra året). Det är svårt och veta hur man ska hantera en situation som denna. Det är svårt att hitta ett bra sätt och tala om att polisen inte kan hjälpa henne. Turligt nog för mig visade det sig att hon ringt många, många gånger tidigare om samma sak. Jag sa till henne att vi inte kunde hjälpa henne eftersom hennes make gått bort för ett år sedan. Då blev hon upprörd och sa "Det sa polisen förra gången också, men det är faktiskt inte så. Han var ju hemma på soffan förut och då frågade jag om han ville ha kaffe, men det ville han inte!" Till slut fick jag henne att ringa sonen för att han skulle hjälpa henne istället.
Det andra samtalet var väl ett som man får från gång till gång. Det var en som varit på en av stans nattklubbar och tappat garderobskortet. "Jag kan inte få ut min jacka! Polisen måste komma hit och hjälpa mig!". Jag fick lugnt förklara (4 ggr) att polisen inte hjälper till med sånt och att jackan får hämtas ut antingen efter de stängt eller imorgon på dagen. De flesta brukar fortfarande vara förbannade och skälla, men till slut gick budskapet hem och han tackade för hjälpen. (Skönt! Jag hatar att försöka hjälpa otrevliga människor, så det blev en rätt bra dag idag...)

Resten av helgen skall ägnas åt tentaplugg.