Att arbeta på polisens ledningscentral

Jag har jobbat ett antal år på ledningscentralen. Det är ett jobb med höga krav på förståelse, kommunikativ förmåga och stresshantering. Jag gillar utmaningar och tröttnar väldigt snabbt på rutiner. Det låter ju spännande att "vara som spindeln i nätet" och leda poliser i insatser och biljakter, men det blir snabbt samma om och om igen.
Nu har jag tröttnat och sökt mig ut till ingripandeverksamheten igen. Jag hoppas att det blir bra och att det känns bättre att ha kontakt med människor ansikte mot ansikte igen. Ha ett ärende åt gången som man själv kan avgöra hur mycket kraft man skall lägga ned på. Men det är lite oroligt också. Man tappar snabbt rutiner och så har jag blivit lite skörare i kroppen med ont i rygg och knän.

Nyligen fick jag ett samtal på 112 där en kvinna inleder med att skrika högt och hysteriskt "KOM HIT, KOM HIT NU. HAN TAR SIG IN GENOM DÖRREN OCH HAN HAR EN YXA". Det var märkligt tyst i bakgrunden. Inga dunsar eller annat oväsen, så jag blev lite misstänksam även om jag "gick upp på tå". Kollegan bredvid mig skickade polispatrull mot adressen medan jag fortsatte prata med kvinnan. Hon var fortsättningsvis väldigt skärrad och jag försökte få henne och lugna ned sig. Jag frågade om dörren var låst ordentligt och det sa hon att den var. Då frågade jag om hon sett att han hade yxa. Hon sa då att hon trodde att han hade det. Jag frågade henne om hon eller hennes pojkvän var inblandade i några kriminella affärer eller liknande, men det sa hon bestämt att inte någon av dem var med i.
Efter det bad jag henne ställa sig vid dörren. Först var det helt tyst, men sedan hörde jag genom telefonen att det var någon utanför hennes dörr som gapade och skrek i trapphuset. Kvinnan var fortfarande hysteriskt rädd och mer eller mindre skrek mig i örat "KOM HIT" och "var är poliserna" ända tills dess att hon förvånat sa "nu gick han upp för trappan till våningen ovanför".
Det visade sig senare att det var en berusad man som var högljudd och stökig och som gått in i fel hus. Det som gjorde detta samtal speciellt var att kvinnan var så uppskärrad då hon ringde. Det är inte alls ovanligt att fyllon går till fel adresser och stökar, men jag har svårt och förstå hur hon kunde få det till att han skulle ha en yxa och försöka hugga sig in i hennes bostad?

När man jobbat ett tag på ledningscentralen får man snabbt en känsla av vilka samtal som är "äkta larm" och inte. Ibland kan det givetvis vara svårt att på förhand avgöra, men i den formen av ärenden som jag beskrivit ovan är det ganska lätt att avgöra. Det är vissa saker man nästan alltid kan förlita sig på. T.ex. att de som är utsatta för brottet har anknytningar till kriminella affärer, det är många som ringer samtidigt om samma sak och att man hör ljud genom telefonen som ger fingervisningar om vad som händer just då.

Det är så många olika former av ärenden som behandlas på polisens ledningscentral. Vissa kan ta ganska lång tid att slutföra eftersom det är många frågor man måste ställa för att bilda sig en uppfattning om vad det handlar om. Det kan handla om allt från bortsprungna katter till katastroflarm vid större olyckor. Det kan ganska snart kännas enformigt att svara i telefonen, svara på radion och skicka patruller om och om igen, men man vet aldrig om nästa samtal man svarar på kan vara avgörande för liv eller död. Det gör det extra tungt (tycker jag i alla fall) att under de mest belastade tillfällena på kvällar och nätter med många samtal i kö, att tala med en person i lugn och ro som har ett mycket lågprioriterat ärende som t.ex. parkeringsskada eller mopeder som väsnas i området och samtidigt veta att någon misshandlad kvinna eller liknande kan finnas med i kön av samtal.

Mord och dödsstraff

Jag var på bio igår och såg Batman, The Dark Knight. En riktigt bra film. Jag gillar sci-fi genren för där finns inga begränsningar i vad som är möjligt. Det som gjorde att jag tyckte extra mycket om Dark Knight var att den avvek något från vad som brukar vara Hollywoods standard mall. Det ställdes också flera filosofiska frågor som intresserar mig.
Hämndmotiv är något som är ständigt återkommande i actionfilmer med hjältar i, vilket det också är i denna filmen.

Själv funderar jag på vad som skulle hända med mig ifall någon avsiktligt skulle skada min fru eller mina barn? Det är verkligen min familj som gör mig lycklig. Skulle jag bli fylld av hat och försöka ta hämnd på de som tagit det som betyder mest i mitt liv? Kanske...
Om det skulle hända att någon mördade min familj, skulle jag då tycka att straffen vi har i Sverige var tillräckliga eller fyllde någon funktion? Det tror jag inte, men man vet ju inte hur man skulle rationalisera i efterhand för att kunna anpassa sig till sin nya situation som t.ex. föräldrarna i Arbogamålet.
Målsägandenas/anhörigas känslor är något som tas väldigt liten hänsyn till då ett straff ska dömas ut. Det är viktigt att det är på det sättet för att undvika godtycklighet. Men en stat som helt bortser från den drabbades känslor (behov av upprättelse) kanske får svårt att få stöd från medborgarna...
Våld föder våld, så hämndmotiv är sällan särskilt lyckade. De länder som dömer folk till dödsstraff motiverar det på flera sätt. Vissa gör det också på mer lösa grunder än andra. Oavsett om det är helt säkert att den som döms till döden är den som begått brottet, är det inte i alla fall så att staten begår mord? Oavsett bakomvarande skäl?

Bloggstart

Jag ska skriva i denna bloggen om polisverksamhet, läkarutbildning och det mesta som handlar om forensisk kunskap/forskning.