onsdag 15 oktober 2008

Mord och dödsstraff

Jag var på bio igår och såg Batman, The Dark Knight. En riktigt bra film. Jag gillar sci-fi genren för där finns inga begränsningar i vad som är möjligt. Det som gjorde att jag tyckte extra mycket om Dark Knight var att den avvek något från vad som brukar vara Hollywoods standard mall. Det ställdes också flera filosofiska frågor som intresserar mig.
Hämndmotiv är något som är ständigt återkommande i actionfilmer med hjältar i, vilket det också är i denna filmen.

Själv funderar jag på vad som skulle hända med mig ifall någon avsiktligt skulle skada min fru eller mina barn? Det är verkligen min familj som gör mig lycklig. Skulle jag bli fylld av hat och försöka ta hämnd på de som tagit det som betyder mest i mitt liv? Kanske...
Om det skulle hända att någon mördade min familj, skulle jag då tycka att straffen vi har i Sverige var tillräckliga eller fyllde någon funktion? Det tror jag inte, men man vet ju inte hur man skulle rationalisera i efterhand för att kunna anpassa sig till sin nya situation som t.ex. föräldrarna i Arbogamålet.
Målsägandenas/anhörigas känslor är något som tas väldigt liten hänsyn till då ett straff ska dömas ut. Det är viktigt att det är på det sättet för att undvika godtycklighet. Men en stat som helt bortser från den drabbades känslor (behov av upprättelse) kanske får svårt att få stöd från medborgarna...
Våld föder våld, så hämndmotiv är sällan särskilt lyckade. De länder som dömer folk till dödsstraff motiverar det på flera sätt. Vissa gör det också på mer lösa grunder än andra. Oavsett om det är helt säkert att den som döms till döden är den som begått brottet, är det inte i alla fall så att staten begår mord? Oavsett bakomvarande skäl?

Inga kommentarer: