Hungerhormon

Det är tungt att ställa om kroppen till ett nytt energiintag. Under några veckor har jag känt hur humöret svängt upp och ned (till och med över dagens lopp vilket det i stort sett aldrig gjort innan). Det gick bra i början av min viktnedgång. De första fyra kilona rann av mig ganska fort. Nu har jag landat mellan 90 och 91 kilo.

God mat och läckra efterrätter får mig att känna rysningar längsmed ryggraden av njutning och tillfredsställelse. Den perfekta trösten som direkt får mig att känna mig lite gladare om något tråkigt har hänt. När jag är trött av att ha suttit med näsan i böckerna i några timmar, så "tar jag mig en snickers" och orkar en stund till. Jag har alltid ätit mycket och det var en period då poliskollegorna skämtsamt kallade mig för "slaskhinken" för att jag alltid satt och åt på något. Jag gick inte upp nämnvärt i vikt och höll ständigt i gång med något. Men det har ju ändrat sig...
Efter det att jag satte mig på ledningscentralen gick jag direkt upp i vikt (tröståt nog lite för mycket...).

Det är lätt att fördöma överviktiga som utan "självkontroll" och "dumma" som låter sin kropp förfalla på det sättet.
Men det har jag fått en helt annan syn på nu. Det krävs antingen en järnvilja eller en inneboende maschokist för att övervinna hungerkänslor, "sug", huvudvärk, humörsvängningar och den slöa hjärnan som följer av "sockerbristen". :)

Under fysiologikursen talades det om hunger och mättnadshormon. Ghrelin är ett hungerhormon som driver på motivationen att äta. Leptin är mättnadshormonet som fristätts från fettväven och ligger som en "termostat" i kroppen. Med "termostat" menas det att kroppen är inställd på att ha en viss mängd fett lagrad i kroppen. Tyvärr är det ju inte så enkelt att man bara kan tillföra Leptin och så känner man sig mätt och tillfredsställd, men minskad fettväv medför minskad frisättning av Leptin och då får man en ytterligare ökad hungerkänsla för att ersätta förbrukad energi. Förutom dessa hormon spelar också insulin, glukagon, IGF (inslin-like growth factor) m.fl. avgörande roll för den metabola kontrollen och nivå av energiintag.
Än så länge finns det vissa studier som visar på positiva effekter i viktnedgång om man tillför eller blockerar några av dessa ämnen. Just nu drömmer jag om att få mig en liten cocktail som håller huvudvärken, humörsvängningarna, hungern och suget borta. Jag vill verkligen gå ner några kilo till. Står jag bara ut en tid till så hoppas jag att min "termostat" ställer om sig kvickt till den nya vikten, men nu är det tungt måste jag säga...

Fartblind och självgod?

För en tid sedan sökte jag en "extrautbildning" avsedd att hjälpa forskningsintresserade läkarstudenter att förkovra sig i sitt intresseområde tillsammans med universitetsanslutna forskargrupper. Jag förutsatte att jag skulle vara en "guldkandidat" för den sortens grej och kände mig helgjuten för en plats på den. Det skulle ge en liten inkomst under terminerna och extra under somrarna i tre år framåt.
I förrgår fick jag besked om att jag inte var antagen. Jag blev sjukt besviken. Det hade nämligen försäkrat mig om att jag inte var helt beroende av inkomsten från polisen. Jag är ju som jag berättat tidigare, frustrerad över situationen där jag inte själv kan få bestämma vad jag jobbar med utan är beordrad att sitta kvar på ledningscentralen ända till i höst. Om jag hade fått denna platsen så hade jag kunna fortsatt och vara tjänstledig även över sommaren utan att behövt oroa mig över inkomsten.
Det var tydligen väldigt många som sökte och så tyckte de inte att jag verkade vara en som var intresserad av att fortsätta forska (har lite för många järn i elden så att säga).

Mental inställning

I fredags var jag hemma hos en klasskompis. Vi var väl åtta stycken som bara satt och pratade och skojade. Jag gillar verkligen sådana kvällar. Tidigare har jag varit mycket av en "ensamvarg", men känner nu mer och mer hur behovet av kontakt med andra människor bara blir större och större. För några år sedan hade jag bittra konflikter med 2 olika poliskollegor under en period vilket gjorde mig näst intill folkskygg och bitter på mänskligheten, men det är så skönt nu att våga lämna ut sig lite till sina vänner utan att vara särskilt rädd för konsekvenserna. Det är lätt att konstatera att det är stor skillnad i empatisk förmåga och ödmjukhet mellan läkarstudenter och poliser. :)

Jag jobbade i helgen igen på ledningscentralen. Jag har ju känt mig bitter och besviken över att jag inte fått flytta ut i polisbil igen, men bestämde mig i veckan för att sluta älta och bara acceptera situationen. Förra gången jag jobbade gjorde jag inte särskilt bra jobb. Satt mest av tiden och kokade av frustration. I helgen så försökte jag bara glömma bort bekymren och jobba på. Det var så mycket skönare. Tiden gick fortare och det kändes hyfsat meningsfullt att sitta där igen. Nu ska jag jobba ikväll igen och hoppas att den flyter på lika smidigt som nattpasset.