Mental inställning

I fredags var jag hemma hos en klasskompis. Vi var väl åtta stycken som bara satt och pratade och skojade. Jag gillar verkligen sådana kvällar. Tidigare har jag varit mycket av en "ensamvarg", men känner nu mer och mer hur behovet av kontakt med andra människor bara blir större och större. För några år sedan hade jag bittra konflikter med 2 olika poliskollegor under en period vilket gjorde mig näst intill folkskygg och bitter på mänskligheten, men det är så skönt nu att våga lämna ut sig lite till sina vänner utan att vara särskilt rädd för konsekvenserna. Det är lätt att konstatera att det är stor skillnad i empatisk förmåga och ödmjukhet mellan läkarstudenter och poliser. :)

Jag jobbade i helgen igen på ledningscentralen. Jag har ju känt mig bitter och besviken över att jag inte fått flytta ut i polisbil igen, men bestämde mig i veckan för att sluta älta och bara acceptera situationen. Förra gången jag jobbade gjorde jag inte särskilt bra jobb. Satt mest av tiden och kokade av frustration. I helgen så försökte jag bara glömma bort bekymren och jobba på. Det var så mycket skönare. Tiden gick fortare och det kändes hyfsat meningsfullt att sitta där igen. Nu ska jag jobba ikväll igen och hoppas att den flyter på lika smidigt som nattpasset.