CNS anatomi och John Hopkins serien

De senaste dagarnas studier har handlat om kroppens nervsystem. Idag kom vi in på de centrala delarna. Jag är väldigt intresserad av hjärnans funktionella delar och har läst en del av det redan innan och jag har en god spatial förmåga, men det är ändå jäkligt komplicerat att förstå sig på hur de olika kärnorna är lokaliserade och förbundna med varandra. Tyvärr har jag inte riktigt fängslats av anatomin som helhet än, men jag hoppas att det kommer snart. Det är i alla fall drygt en månad kvar innan tentan, så jag hoppas att jag lyckas få in hela katalogen av ord i huvudet på något sätt.

Nu har jag äntligen kommit in i "kompisgänget" igen också. Det känns så skönt och plugga tillsammans och snacka en massa "skit" emellanåt när man inte orkar hålla näsan nere i boken. Det är nog detta som jag tycker bäst om med att plugga igen. Man får träffa en massa människor som är intresserad av samma saker som en själv och som är jäkligt roliga och schyssta. :) Jag kommer sakna det när det tar slut.

Kollade på John Hopkins på 5:an idag efter kvällens träningspass. Intressant serie måste jag säga. Lite otäckt också... Idag fick läkarna i serien lämna dödsbesked på en nioårig flicka och det är något som jag bävar för själv. Har själv barn i samma ålder så det är omöjligt att inte dra paralleller till en själv. Än är det väl några år kvar innan jag behöver göra något sådant. Jag har faktiskt inte varit med om att lämna dödsbud som polis heller. Jo, en gång men den räknar jag inte ens. Det var en äldre ensam alkoholiserad man som dött i hemmet. Han hade inte någon kontakt med sina barn längre, men beskedet skulle lämnas. Jag var med då vi fick kontakt med dottern och hon var bara ganska blasé. Gav knappt något gensvar och sa typ ingenting så det var inte ett tungt besked och lämna (även om hon kanske kände något längst inne).