Höstpromenader och funderingar

Höstpromenad.
Jag och nästan hela familjen var ute på en skön höstpromenad bland träden. Det är så skönt att rensa huvudet genom att röra på benen. Vi var ute i över två timmar och promenerade, så nu är jag ganska trött. Det var länge sedan vi hade tid och ork nog att göra det tillsammans.
Tyvärr var sonen lite snuvig och hängig idag så han fick stanna hemma och spela Wii.

Läkarutbildning.
Innan jag kom in på läkarprogrammet så hade jag funderingar på ifall jag verkligen skulle klara av att utbilda mig till läkare. Det är en lång utbildning och många kunskaper som behöver bankas in i huvudet. Jag känner också att man har ett stort ansvar för människor och därför inte ska ta så lätt på om man är kunnig eller inte. Jag ställer höga krav på mig själv dels för att jag vill känna mig säker på mig själv och min kompetens, och dels för att jag vill visa andra att jag faktiskt kan.
Dessutom är jag bland de äldsta studenterna i min kursomgång. Det gör att jag har en hel del andra erfarenheter med mig från polisyrket och andra studier före polisutbildningen, vilket i och för sig känns skönt, men det innebär också att min yrkesverksamma period som läkare blir något kortare än mina ganska mycket yngre klasskamraters.

Under den tid som gått på utbildningen har jag lyckats klart över förväntan. Jag har tidigare inte varit särskilt skarp i skolan. Nu är jag väl visserligen mer motiverad än vad jag någonsin varit tidigare i mitt liv, men ändå...
Av fler skäl (ekonomiska o praktiska) så behövde jag vara ledig under hösten från studierna för att jobba heltid. Jag ville verkligen vara kvar i den klassen som jag började i eftersom jag fått bra kompisar som studiekamrater, vilket känns väldigt bra. Det är jobbigt att söka nya kompisar som man passar att studera tillsammans med (även om jag upplever att de flesta som läser till läkare är mycket trevliga, ambitiösa och sympatiska). Detta gjorde att jag tog en chansning. Jag läste medicin på dubbel fart under våren för att "spara tid". Jag fick slita ganska mycket, men otroligt nog löste det sig så nu kan jag vara ledig under hösten utan att förlora någon studietid.
Jag vet inte om det betyder att kraven på läkarprogrammet är för låga eller om det är att jag som har hög kapacitet? Oavsett så är jag både glad och stolt över att ha klarat det. Självklart tycker jag också om att jag imponerat på andra med min bedrift, men samtidigt ökar det också förväntningarna på vad jag ska kunna. Det räcker gott med att man läser till läkare för att förväntningarna från andra ska öka. Som läkare förväntas man ju vara kunnig inom de flesta områden (även de som inte har med medicin och göra).

Jag har upptäckt att jag tycker väldigt mycket om o gå i skolan. Nu när jag har varit ledig från studierna och jobbat skift har jag märkt hur mycket jag saknar det.
Det är påfrestande att jobba natt och jag vill helst inte göra det, men jag kan inte komma ifrån det. Inte ens när jag är färdig läkare slipper jag jobba natt, vilket gör det ännu skönare att plugga eftersom man kan styra över sin egen tid.