Det var högskoleprov idag. Själv var det 2 år sedan jag skrev senast. Det var den gången som jag presterade bäst. Jag skrev några tillfällen innan men låg strax under gränsen för att bli antagen till läkarprogrammet. Jag har alltid haft en tanke på att läsa till läkare, men har inte varit säker på om jag skulle klara av det och har därför heller inte varit tillräckligt målfokuserad.
Eftersom jag inte kände mig säker på om jag skulle klara av såpass avancerad utbildning, så behövde jag satsa på ett yrke som jag kände mig hyfsat säker på att klara av, var spännande, varierande och som hade möjlighet o ge bra yrkeskarriärsmöjlighet. Då fick det bli polisen.
Det har gjort att allt blivit riktigt bra. Jag kan läsa till läkare utan att känna någon press. Lyckas jag inte så har jag redan ett bra yrke. När jag sitter o pluggar sent kan jag känna att det helt beror på att jag aktivt valt det och har hela tiden möjligheten att backa ur om det är så att jag skulle tycka att det blev för jobbigt. Det gör att jag kan slappna av. Känna hur intressant det är att läsa medicin utan att behöva oroa mig för tentor och känna den panik som många av mina klasskamrater har.
Det finns studier som visar att de som kommer in på högskoleprov inte presterar lika bra som de som kommit in på betyg. Det kanske inte är särskilt förvånande i och för sig. De som har höga betyg är vana vid att jobba hårt med studierna för att prestera bra, medans de som presterar bra på högskoleprovet utan att ha betygen med sig, har talang/begåvning och kanske åkt snålskjuts på den begåvningen genom skolan. När man kommer till högskolan/universiteten räcker det inte med enbart begåvning för att nå bra resultat, det krävs också hårt arbete. Läkarprogrammet är inte särskilt svårt, men det är mycket material att plugga in. Läkarprogrammet är inte svårt och komplicerat på samma sätt som t.ex. teknisk fysik. Det svåraste är nog egentligen att komma in. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar