Patologins fördelar och nackdelar...

Jag gillar verkligen upplägget på Patologikursen. Struktur och rakt på sak vad det gäller kunskapskrav. Det är heller inte så många moment som är obligatoriska. Det är så skönt att kunna styra över sin egen tid och ta eget ansvar för studierna. Det är alltid lättare för mig att plugga om jag känner att jag gör det för att jag själv vill och inte bara för att "det ska göras".

I patologikursen ingår moment som obduktionsdemonstrationer där föreläsarna redan har genomfört eller genomför under tiden en obduktion. Mycket lärorikt. De visar patologiska förändringar och jämför med normalfynd. Man får en tydlig inblick i vad kroppen utsätts för under livet och kan se vad livstil/heriditet har för betydelse för hur kroppen mår i slutet av livet.

Nackdelen är nog att det är obehagligt. Kropparna är visserligen alltid förberedda av de duktiga obduktionsteknikerna, så vi slipper vara med när de öppnas upp. Men det luktar ofta väldigt obehagligt i närheten av öppnade kroppar. I förra veckan drabbades jag hårt av en illamåendeattack. Det var trots att jag varit med vid några obduktionstillfällen innan och att jag som polis hanterat kroppar som gått in i förruttnelse då de legat hemma länge, så det kom väldigt överraskande. Som tur var så var det inte lång stund kvar av visningen och jag lyckades återhämta mig innan lektionen var slut. Så... jag slapp få upp frukosten på golvet i visningsrummet (tack och lov)...

Idag hade vi visning med en av de äldre och mycket duktiga föreläsarna. Han gick igenom ett patientfall där en äldre man hade inkommit med ambulans till sjukhuset. Han hade sänkt puls, sänkt andning, kraftig huvudvärk och nackstelhet. "Trots tidiga upplivningsförsök gick livet inte att rädda".
Föreläsaren följde obduktionsmallen och tittade först på hjärta, lungor, bukorgan och sist hjärnan. Jag kände mig stolt. Det första, när han föredrog ärendet, tänkte jag hjärnblödning. Och mycket riktigt. Det var en kraftig "subarachblödning" som orsakade döden. Ett litet berryaneurysm i bifurkationen från basilarartären ut mot kommunikanterna (vilket tydligen också är en ovanlig plats att få det på).

Försökte spendera eftermiddagen i solen och plugga, men reaktionen från tatueringen påverkar mig fortfarande. Det blev mest slöande på en filt med ögonen i boken utan att få något riktigt gjort. Men det var gött och jag blev brun om magen. :)

Efter kvällens träningspass göttade jag mig med lite jordgubbar, chokladsås, vispgrädde och glass. Mums! Riktig sommarkänsla med färska jordgubbar! Har ni hittat er sommarkänsla än?