Då passade jag på att ge mig själv en kraftig inflammatorisk reaktion. He, he... Jag har länge planerat att tatuera mig och i veckan så blev det av. Det blev ett ganska stort motiv, så än så länge så är det bara halvfärdigt. Jag vill inte lägga ut hela motivet här, men kanske längre fram... Men ni får en del av motivet på en bild här intill. Det är flera i klassen som fått se den och de flesta blev lite smått chockade över storleken på motivet. Jag tror att alla utom typ 3-4 st sa att de tyckte det blev "riktigt jäkla bra". Själv är jag jättenöjd.
Jag har alltid haft väldigt lite åldersnoja. Det är inte något som bekymrar mig. Jag är också såpass barnslig, så de flesta gissar att jag är yngre än vad jag är. Men under den senaste tiden har det varit ett antal personer som gett kommentarer som till exempel "det är inte alla i din ålder som tatuerar sig" och liknande. Det verkar som om andra funderar mer på vad man kan och inte kan göra eller hur det "ska vara" när man är i en viss ålder. På sätt och vis är jag väl galen som hoppar på olika saker bara för att jag känner för det. Egentligen så skulle jag väl bara jobba, ha villa, bil, hund och semesterresor 2 gånger om året... Men det är ju inte riktigt min grej. Jag skulle nog känna mig grymt uttråkad. Jag står inte ut när livet står still...
Mitt liv står verkligen inte stilla nu och jag är hur lycklig som helst! Frågan är bara vad för något galet jag kan hoppa på härnäst?
:)
Jag gjorde en lite mindre tatuering för ett antal år sedan. Det sved lite, men annars var det lugnt. Några dagar och så var det utläkt. Det här är lite annorlunda... Kroppens reaktion på den här "lite" större tatueringen gör så att jag får ont i magen, känner mig utmattad (försökte plugga idag på da'n i biblioteket, men somnade i boken) och "febrig"... så det är nog en bra idé att jag lägger mig o sover istället för o sitta o skriva en massa här...
2 kommentarer:
Det där med åldersnoja känner jag igen. Fast det kanske inte är så konstigt att jag plötsligt känner mig äldre när jag börjar plugga tillsammans med andra som är hälften så gamla som jag. Visst varierar åldern i klassen, men de flesta är ändå under 25 och jag tillhör de äldsta. Normalt åldras man så sakta att det inte märks, men när man gör något där man tydligt är äldst så är det som att ta ett språng i sitt åldrande (eller också är det jag som fattar trögt och behöver något konkret för att förstå att jag faktiskt blir äldre ;-)
Jag känner igen mig i det du skriver. Man har mer erfarenhet och varit med om fler händelser i livet.
Men jag tror att det är viktigare att bibehålla ett öppet sinne och våga gå utanför normen för hur saker och ting "ska vara". Livet kan bli lite roligare då...
:)
Skicka en kommentar