Sitter och kollar på Cityakuten samtidigt som jag bloggar lite.
Morgonen började med filosofiföreläsning i logik. Riktigt bra föreläsare. Gjorde ett ganska torrt ämne intressant.
Typ - "1: A eller B, 2: inte B, 3: alltså A".
Eftermiddagen blev något annorlunda än vad jag tänkte mig. Jag åkte till den polisstationen som jag fått besked om att jag ska börja jobba på efter nyår. Jag skulle prata om vilket turlag jag ska jobba på, hur jag skulle göra med min deltidsansökan o.s.v. med personalhandläggaren.
Hon startade med och säga "jag hörde att du ska fortsätta plugga". Visst är det så och så berättade jag lite om det. Sen frågade hon hur mycket jag skulle jobba under tiden. När hon hörde att jag bara skulle jobba 25% så såg jag hur bestört hon blev. Besvikelsen var tydligen omöjlig att hålla inne med. Hon sa "jaha, men då kan inte jag räkna dig som en resurs då". Jag blev klart förvånad över reaktionen. Jag har nog inte riktigt haft koll på hur illa ställt det var med personalsituationen. Visst är det lite poliser på våra gator, men att det var så illa så att personalplaneraren blir utarbetad och nästan utbränd var i alla fall en nyhet för mig, Under fortsättningen av vårt lilla samtal berättade hon att det var övertidspass näst intill varje dag för och kunna fylla personalkraven i området. Humm... Jo, det fick mig o fundera...
Poliser är så lustiga. De är så misstänksamma. Jag gick efter samtalet ned i gymet för o träna styrkan i underkroppen (det var länge sedan så det var verkligen dags nu). Det fanns redan lite personal i gymet som jag inte kände igen. De var väl något yngre än mig och var helt klart radiobilspoliser. De kände inte heller igen mig och tittade därför skeptiskt på mig och fortsatte att lyfta vikterna. Just då kände jag mig som om jag klivit in oinbjuden i någon annans hem satt mig ned vid köksbordet och fikat. He, he... Revirpinkeri på hög nivå. :)
Efter en stund kom en kollega, som jag jobbat med tidigare på radiobil förbi och pratade lite och efter det lättade stämningen upp något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar