lördag 17 oktober 2009

Infektionsklinik och besvärligt på jobbet

Början av skolveckan som gått, har ägnats åt fler föreläsningar kring virus, bakterier och de sjukdomar som de kan ge.

I tisdags var jag på forskargruppsmöte igen. Då hade min handledare sett till och bjuda in en professor i pyskologi som sysslat mycket med forskning och utbildning inom psykoterapifältet. Det var faktiskt mycket lärorikt och givande. Han var en väldigt duktigt föreläsare som lätt kunde förklara svårigheter och fällor som de flesta faller i då de jobbar med att utveckla nya psykoterapier eller behandlingar. Han gav också gruppen goda råd om hur vi skulle försöka gå vidare med våra egna studier.

Från onsdag till fredag har några av oss i klassen fått gå ut på klinik och andra har fått arbeta med grupparbeten/seminarier. Jag var i en grupp som fick gå på infektionsklinik. Denna gången fick jag en ganska ung handledare som inte haft någon grupp tidigare, men hon var väldigt engagerad och effektiv. Som jag sagt tidigare så gillar jag "effektivitet".
Vi fick korta föreläsningar av överläkaren och ett par av specialisterna på avdelningen, träffa patienter och ta anamnes och status, följa med på rond, undervisade i lumbalpunktion och diskutera patientfall. Tre mycket innehållsrika dagar, men det känns att det fortfarande är tidigt i kursen. Jag har inte pluggat något alls än och hänger inte riktigt med i allt snack kring olika bakterier och penicillinspektrum och så...

Igår kväll jobbade jag igen och då var det min tur att sitta inne i anmälningsmottagningen i receptionen på stationen. Det första jag fick var ett fall med "egenmäktighet med barn".
Det var en omständlig historia och anmälaren hade svårt att hålla koll på platser, datum och tider i sin berättelse. Jag gjorde så gott jag kunde och använde samtalsmetodik för att hjälpa till och skapa någon sorts förståelig linje i det hela. Det tog ungefär två timmar, så det är ju kanske inte så konstigt om det blir lång kö hos polisen ibland.

Jag har ju i tidigare inlägg berättat om hur turlagskamraterna varit något avvaktande och inte riktigt ägnat sig åt mig. Jag har också berättat om tidigare konflikter jag har haft inom polisen. Igår fick jag veta av yttre befälet att en person som inte jobbar på turlaget för tillfället, men som ganska snart ska komma tillbaka igen gått upp till områdeschefen och sagt att denne hellre slutar som polis än att jobba tillsammans med mig. Hmmm... Jahapp!

Ja, vad ska jag säga. Detta är en person som jag hade en konflikt med på polishögskolan och egentligen inte jobbat med eller umgåtts med sedan dess. Jag kände själv att det skulle bli jobbigt och gräva i gamla misstag och missförstånd, men jag var ändå villig att ge det en chans. Det är tungt och bära på gamla olösta konflikter som fortfarande ger en konsekvenser emellanåt i vardagen. Vi skulle nog bägge vunnit på att försöka lösa problemet, men så som yttre befälet beskrev omständigheterna nu så blir det nog inte mycket möjlighet till det.

Yttre befälet skötte samtalet bra. Det märktes tydligt hur besvärad han var över situationen. Jag tror nog att han upplevde det som en ganska oväntad reaktion från den andre personen också.
Den andre har ju jobbat på samma lista nästan ända från början då vi bägge började efter aspiranttjänstgöringen. Och dessutom har ju yttre befälet lärt känna den andre, så då vet han ju vad han har, men inte vad han får (så att säga).
Jag är ju det osäkra kortet och dessutom har väl den andra personen talat ganska bekymrat om mig med de andra redan innan det var känt att jag skulle komma på det turlaget, enligt vad jag förstod när jag tolkade vad yttre befälet berättade.

Det känns jobbigt att den andres uppfattning om mig fått förekomma min möjlighet att lära känna de andra. Och en sak som är säker är att det skvallras om kollegor som i den värsta skvallerblaskan inom polisen. Jag vet att det förekommer överallt, men att det är värre på vissa arbetsplatser jämfört med andra. Jag har ingen riktigt bra lekmannateori om varför det är så, men kanske behovet av att ha kontroll på sin omgivning är större på vissa arbetsplatser än andra?

Det här är något som jag behöver fundera ordentligt på. Jag är ganska så osäker på vad detta har för konsekvenser för mig, men jag ska ta mig upp till chefen i början av nästa vecka och se vad han har och säga.
Håll en tumme åt mig, för att inte den andres manipulationer har alltför negativa konsekvenser för mig.

2 kommentarer:

Fredrik sa...

Det är ju inte utan att man inte undrar vad som kan skapa en sådan konflikt. men kanske är inte heller detta rätt forum för ett sådant resonemang. Fast å andra sidan, som läsare går det inte undkomma det faktum att läser man aspekt "A" men bara kan spekulera runt aspekt "B", då blir det intressant med alla de effekter det medför.

KrimDoc sa...

Jo det är ju faktiskt ganska intressant.

Tyvärr är ju mycket utav det långt tillbaka i tiden så man glömmer en del detaljer, men jag ska nog göra så att jag beskriver min upplevelse av vad som skapade konflikten i ett nytt inlägg. Kanske imorgon...

Eftersom hon inte kör med "öppna kort" och gör vad hon borde göra för att lösa vår konflikt, så känns det okej att lämna ut det här. Än så länge är det ju inte heller särskilt många från jobbet som läser här...