Stolt och glad

Jag är stolt och glad!
Förra veckan ägnades helt åt tentaplugg (så mycket jag orkade i alla fall). Längsta passet pluggade jag i ca 14 tim med några små pauser.

Jag visste med mig redan innan jag började plugga att jag har svårt för att läsa in ord utan betydelse för mig. Antibiotikan var näst intill omöjligt för mig att få in i huvudet. Jag läste samma ord om och om igen utan att få sammanhang i dem så att jag kunde få dem och stanna kvar i huvudet.

Kloramfenikol, ciproxin, cefalosporin, karbapenemer, erytromycin, abboticin, klavulansyra....
(Ja, ni fattar nog vad jag menar).

Inget mönster att hänga upp orden på. Jag är inte heller ens särskilt duktig på att bilda ramsor för att hjälpa minnet. Det är mina klasskamrater duktiga på.
Men jag har ju inte haft så mycket tid att sitta tillsammans med dem de senaste månaderna, så jag har fått klara mig själv så gott jag kunnat inför denna tenta.

Infektionstentan bestod i tre delar.
- MEQ (patientfall med frågor i flera steg) varje fråga gav runt 15 poäng.
- Essäfrågor (3 st runt 8 poäng styck)
- "Kortasvarsfrågor" (ca 25 poäng)

Det var valfritt vilken ordning man svarade på de olika delarna. Jag började med "kortasvarsfrågorna" och de första frågorna handlade givetvis om antibiotika, så jag fick en ttillfällig black-out som det tog lite tid för mig att återhämta mig ifrån. Totalt satt jag i nästan 5 timmar och skrev. Inte en av de snabbare i klassen, men inte bland de långsammaste heller.

Det var nog den snabbaste tiden jag fått tillbaka en tenta på (mindre än en vecka).
Så jäkla skönt! Godkänd med en hyfsat god marginal. Helt otroligt att jag klarade av allt.
Jag har inte krossats under all press med konflikt, lärt känna nya människor, lär mig nya jobbrutiner, praktik, seminarier och klarat av en större tenta. Jag är stolt och glad över att ha presterat så mycket under de senaste månaderna.
Ytterligare en kurs jag kan lägga bakom mig och är snart halvvägs genom utbildningen.
:)

Jag jobbade i helgen som gick (ganska händelselös) och var helt slut i veckan som gick. I början av veckan sov jag typ 13 timmar under ett dygn vilket är ovanligt för mig numera.

Snart börjar internmedicinkursen som jag känner mig väldigt peppad inför. Den är ganska lång och sträcker sig fram till mitten på höstterminen. Det blir alltså inte någon stor tenta igen förrän i höst. Gött och kunna ladda om!

Nu har jag forskningen och ta tag i. Jag ligger efter en del med artikelskrivandet.

Nu är jag nervös. Genom forskargruppen har jag fått erbjudande om att läsa inför en "filosofiklubb" med drygt 200 gäster. Jag är inte särskilt van föreläsare och ska behandla ämnet "Ondka - vad kan vi göra åt den?".
Jag vet att jag är duktig, men ställer som vanligt höga krav på mig själv. Jag vill gärna säga någonting nytt. Något som inte alla har hört förut.

Huvuddragen i det jag tänkt säga är typ...
1. Biologin sätter förutsättningarna/begränsningarna i vad vi klarar av och hur vi uppfattar livet/omvärlden.
2. Vi kan inte rå för den miljö vi växer upp i (kaotisk uppfostran föder många psykiska problem).
3. Om vi varken kan ta ansvar för vårt biologiska arv eller hur vi blivit uppfostrade, hur kan vi då ställa människor till svars och straffa dem? (Finns egentligen människans fria vilja?)

Jag är inte den förste som sagt detta och jag har givetvis spetsat till ämnet något för att ge ett underlag till diskussion.
(Det finns självklart ett element av ansvar - potentialen till ondskan finns hos var och en av oss som faktiskt har valfrihet att agera på ett hänsynsfullt sätt men väljer att inte göra det).
Vad tycker du?

Håll tummarna för att jag gör bra ifrån mig på min första stora föreläsning!