Att jobba på ledningscentral

Det kan vara helt hysteriskt vissa helgnätter. Idag var det ännu mer hysteriskt efter som vi gör försök med att ha utsedd personal som enbart svarar på 112-samtal.
Ett ganska tragiskt fenomen inom polisen är att de har svårt o hänga med i den tekniska utvecklingen. Något som förvånar de flesta (även mig) är att vi saknar nummerpresentation och möjlighet att spåra samtal. Folk som ringer kan inte sina egna nummer o säger när jag frågar vilket nummer de ringer ifrån "du har väl numret på displayen" och när jag berättar att vi inte har presentation blir de väldans förvånade. Den tidigare ståndpunkten inom polisens ledning har varit att folk ska ha möjlighet att ringa in tips anonymt, men jag anser nog att det är mer motiverat med möjligheten att kunna rädda någons liv än att kunna ta emot anonyma tips!

Inatt hade jag absolut behövt nummerpresentationen vid minst 6 akuta tillfällen. Det är katastrof hur svårarbetat allt blir när man saknar självklara uppgifter som är så lätt att inhämta egentligen.

Natten började med ett otäckt 112-samtal där jag först bara hör en ung kvinna gråta/gny i telefonen. Jag försöker få henne att prata, men hon bara fortsätter o gny. Då tystnar jag för o höra vilka ljud jag kan höra förutom hennes gny. Då hör jag en kille i bakgrunden som frågar henne om och om igen "ringer du din kille, eller". Jag frågar henne då om han gör henne illa och då sa hon klart och tydligt "ja". Killen fortsätter o tjata i bakgrunden. Jag frågar henne om det finns något sätt för henne och berätta vilken adress de var på. När hon väl försöker berätta hör jag hur killen tar telefonen från henne samtidigt som hon skriker till. Jag är helt övertygad om att det hänt henne något hemskt. Det är sällan man får denna sortens samtal, men när de väl kommer är det riktigt obehagligt. Eftersom jag varken fick telefonnummer, adress eller något annat som kunde leda mig fram till var hon befanns sig eller vem hon var, så kunde jag inte skicka någon polis o hjälpa henne. Jag försökte ringa till SOS för att i alla fall få fram vilket nummer hon ringde ifrån så att man skulle kunna pejla in hennes position. Vi hade riktigt mycket och göra under natten vilket jag antar att SOS också hade, men jag satt i telefonkö i över 12 minuter till SOS-driftledare innan jag var tvungen o lägga på.

Och mer eller mindre sådär fortsatte första halvan av natten. Med ilskna människor som behövde hjälp. Det är ganska utmattande att ta emot så mycket upprörda känslor. När man svarar på alla former av samtal kan man ta ett radiosamtal emellanåt och lugna ned sig lite, men när man har huvudansvar för 112-samtal får man inte mycket utrymme för återhämtning eller paus.

Senare under natten fick jag ytterligare ett svårbedömt ärende. Ung kvinna som grät panikartat i telefonen. Hon berättade att hon blivit överfallen av två män som var maskerade o höll en kniv mot halsen på henne. Det enda de sa enligt henne var typ "du ska passa dig". Hon berättade också att det varit folk som ringt henne och sagt liknande saker nästan sedan ett halvår tillbaka. Hon hade tidigare varit i kontakt med polisen angående dessa otrevliga telefonsamtalen. Hon gav ett mycket upprört, men samtidigt ett hyfsat samlat intryck. Hon kunde redogöra ganska bra för vad hon upplevde, men ändå är det svårt att inte tänka på möjligheten att hon kan vara psyksjuk. Hon hade tagit sig hem till pojkvännens lägenhet och väntade på att han skulle komma hem. Under samtalet kom han o då lugnade hon ned sig.

Oj, oj, oj... Nu är jag trött och matt!