Hade som ett seminarium idag i skolan. Det handlade om etik, känslor inför att konfronteras med döda eller döende och hur man som läkarstudent hanterar svåra känslor.
En klasskamrat som ingick i de team som identifierade de förolyckade vid tsunamikatastrofen 2004 höll ett kortare föredrag om upplevelserna och om vad det jobbet innebar. Även om jag själv inte har någon som stod mig nära eller som jag kände som förolyckades, så var jag och familjen inte allt för kort tid innan katastrofen i Thailand och det räckte för att man skulle känna obehag. Idag blev jag märkligt rörd av berättelsen om klasskamratens upplevelser. Det var ett riktigt bra föredrag som det märktes hade hållits tidigare för andra också.
Efter det så hade jag en skön träning med Herr E för och rensa skallen ordentligt. :)
Första träningen igen på en och en halv vecka. Hoppas jag håller mig frisk nu. Det har alltid varit någon som varit sjuk i familjen de senaste två månaderna.
Imorse så hörde jag en låt som satte sig på hjärnan.
Sophia Somajo - I-rony
2 kommentarer:
Jag hade en studiekamrat på mitt förra program i årskursen över mig som förolyckades under tsunamin. Det gjorde hela händelsen än mer reell och verklig.
Jag talade med en klasskamrat och vi reflekterade över att man inte reagerar likadant på alla katastrofer över världen. Det är ju faktiskt många katastrofer som händer världen över med jämna mellanrum, men det är bara när det är svenskar med i katastrofen som man riktigt reagerar. Det blir på något sätt mer verkligt och nära då.
Skicka en kommentar