Det är lördag och jag jobbar ett extra pass. Ett än så länge lugnt dagspass. Jag läser några av de informationsbrev som min chef skickar ut till personalen med jämna mellanrum och hör även hur kollegorna runt mig kommenterar vad han skrivit.
Chefens ledarskap är starkt ifrågasatt av många inom personalgruppen. Kritiken mot honom anser jag vara befogad men ibland kanske inte så nyanserad. Men idag så blev jag förvånad över hur plumpt han kan uttrycka sig. Han inledde med hur härligt det är när våren är på väg och fortsätter med att ta upp ett par av de mer negativa händelserna som hänt inom verksamheten och avslutar med en "käck" kommentar om att vi alla kommet klara detta bra ändå och att alla måste "dra sitt strå till stacken".
Vår avdelning är bara en i mängden av alla stora problem inom myndigheten. Pga. den ekonomiska situationen som landet och polisen hamnat i, så behövs stora nedskärningar. Det kan nog de flesta förstå. För min del handlar det mer om vilka prioriteringar och förslag på lösningar/förändringar som kommer från cheferna som är oförståeliga. Om de som bor i områdena runt i vår sköna stad visste hur det kortsiktiga ekonomiska tänkandet leder till snart obefintlig personlig service. Polisstationer stängs ned, personal flyttas om, inga nyanställningar, poliser sätts på att göra jobb som tidigare utförts av civilanställda osv.
Nu har jag kommit till insikt. Det är så skönt att jag läser vidare. Jag inser att läkaryrket har sina problem inom landstingen osv. men att rörelsefriheten och alternativen är så mycket bättre. Jag tycker om valfriheten som det förhoppningsvis ger att läsa färdigt till läkare. Jag lämnar polisyrket mer och mer bakom mig för varje galet beslut som fattas av cheferna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar