Igår var första dagen på en fem dagar lång placering på geriatrisk avdelning. Jag kände mig ganska "anti" och var lite bekymrad över att jag kanske skulle tycka det var långtråkigt och trist. Jag hade hört en hel del negativt om den här delen av konsultationskunskapskursen och blivit färgad av det.
Den "äldrekursaren" som berättade för mig om sin placering hade lång erfarenhet inom vården sedan tidigare och haft en handledare som var en pensionerad geriatriker med ett vädligt sävligt och oflexibelt sätt. Det hade bara varit en massa olidligt väntande med massor av "dötid" som de skulle sitta av. Förutom det så analyserade handledaren sönder och korrigerade små detaljer i de övningsjournaler som gruppen skrev. Dessutom var korrigeringarna olika från dag till dag...
Till min stora glädje var inte min handledare igår inte ens i närheten av vad äldrekursaren hade upplevt. Hon var öppen, tydlig, flexibel och lättsam. Det verkar som om jag har tur med handledarna på denna kursen. :-)
Hoppas det fortsätter lika bra på kommande kurser...
Dagen började med introduktion (som vanligt) och därefter övning på att genomföra ett integrerat status. Dels för att få möjlighet att se hur säkra vi var på momenten och dels för att få visa lite bra "knep" och visa hur hon tyckte att vi borde göra.
Eftermiddagen delades vi in i par och träffade patienter som var inlagda på avdelningen. Min kurskamrat fick en svår patient på så sätt att anamnessamtalet blev ostrukturerat och patienten hade svårt att hålla en "rak linje" i sitt berättande...
Hmm... undra hur många sådana patienter vi kommer få? Under dessa dagar kommer vi bara hinna träffa 2 egna och sitta med som observatörer vid 2 stycken. Jag vill inte ha alltför snurriga patienter för då känns det som om att det är svårare att öva på det som behövs tränas. Att ta hand om snurriga patienter finns det gott om tid att lära sig längre fram på andra kurser...
Igår gjorde jag också mitt sista kvällspass på ledningscentralen och ikväll gör jag mitt sista nattpass. Jag åkte direkt från avdelningen till jobbet och hade glömt och ta med mig svarta skor till uniformen, så det var bara till använda de vita sneakers jag hade på mig... I vanliga fall hade jag fått ganska tråkiga pikar om att jag hade fel skor på sig, men igår hände något underligt...
Visst, de flesta skojade med mig om att jag hade vita skor, men de gjorde det med glimten i ögat och med respekt. Det har jag inte upplevt förut! För första gången på länge kände jag en lättsam stämning på jobbet?! Avdelningschefen och biträdandechefen kom in i salen där vi sitter och skakade hand och önskade lycka till. De har knappt sagt ett ord till mig på flera månader...
De flesta andra kollegor var nyfikna och småpratade om lite allt möjligt och var allmänt trevliga mot mig. Det fick mig nästan att tycka om min arbetsplats igen! :-)
Det var ju lönehelgsfredag, så det var ganska mycket och göra, men inte för mycket. Också något som gjorde att det kändes bra...
Undra om det blev såhär för att ödet tyckte att jag skulle få ha med mig lite positiva minnen från ledningscentralen, eller blir det såhär när de flesta byter jobb? Underligt att jag inte kunde få uppleva fler arbetspass såhär?
Undra hur det kommer kännas nästa helg när jag ska sätta mig i en polisbil igen för första gången på snart 5 år?...
Efter en lång dag kom två klasskamrater över vid midnatt och vi kollade på en rätt så rolig, men klyschig film. "Role models".
God avslutning på en oväntat bra och skön dag!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar