Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Äntligen känner jag mig lite bättre från influensan. Det tog lång tid känns det som...
Under veckan som gått har hela klassen befunnit sig på en avskild kursgård. Under fyra dagar så skulle vi allihop öva oss i att samtala. Ingen "hård" kunskap som skulle dunkas in i huvudet utan bara lyssna, vara närvarade och deltagande i diskussioner.
Klassen delades in i grupper om 5-6 st elever per grupp och en samtalsledare. Samtalsledarna hade allihop olika bakgrunder. Psykologer, läkare, terapeuter och kuratorer.
Var och en skulle berätta något som berörde på ett lite djupare plan, en i gruppen skulle vara "intervjuare" och en skulle ansvara för kamerainspelning och turades om under de följande dagarna. Därefter skull man titta på inspelningen och i detalj analysera berättaren och intervjuaren med avsende på kroppsspråk, verbalt gensvar och "teknik". Det var ett tungt eftertryck på absolut sekretess och att ingen skulle berätta något som inte i alla fall var någorlunda färdigbearbetat eftersom detta inte kunde fungera som "terapisamtal" då det inte fanns möjlighet till uppföljning. De som trots allt ändå mådde dåligt gavs alternativ för att söka stöd och hjälp utanför ramen för denna delen av kursmomentet.
Vi skulle öva oss i att ställa öppna frågor, ge gensvar på känslostämningar/reaktioner, ställa undersökande/resonerande frågor och kunna avsluta på ett lämpligt sätt.
När man känner att någon lyssnar och förstår betydelsen av det man berättar är det lätt att man öppnar upp sig mer än vad man först kanske avsett. Det öppnar upp ganska mycket inombords och känslor man inte trodde fanns kvar kommer ut.
I den grupp jag ingick i var det flera tunga ämnen som kom upp och starka känslor kom fram.
Samtalen öppnade upp något hos nästan alla i klassen och även om vi inte pratade om vad som kommit upp under gruppövningarna, så kändes det som om förståelsen för varandra ökade och vi kom alla varandra lite närmare.
Det har varit en väldigt intressant och särskilt givande vecka för mig (som jag kommer ta upp i någon av de kommande inläggen), men det var väldigt skönt att komma hem till familjen och mysa. Hustrun och jag hade en barnfri kväll igår och ägnade oss helt åt varandra.
Lycka!
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar