En orsak till att jag är så intresserad av mänskligt beteende är att jag ofta sysselsätter mig med att analysera mig själv (och gärna andra). Jag reflekterar över varför jag reagerar på ett visst sätt och att andra kanske reagerar på ett annat i samma situation.
Just nu funderar jag kring de olika roller jag har i olika sociala sammanhang. Som polis är jag i grupper av människor som oftast inte har någon längre utbildning och inte heller har något större intresse av det heller. Jordnära, handlingskraftiga, pålitliga människor med starka övertygelser om hur världen är beskaffad (eller iaf hur de anser den borde vara).
Som läkarstudent är jag bland människor som är nyfikna och intresserade av att veta mer, unga, ambitiösa och med väldigt varierande personligheter (till skillnad inom polisen där de flesta är ganska lika varandra).
Som forskare är jag bland intellektuella, drivna människor som är lite äldre.
Själv upplever jag mig som ung i sinnet och aktiv (kanske t.o.m. lite barnslig). Mina världar kolliderar till viss del med varandra. Identiteten som polis löser upp sig till förmån för läkarrollen. Det blir också så pga. att mina poliskollegor gärna signalerar att jag inte längre är som de är. De raljerar gärna och säger "tjena läkarn", "när kan du skriva ut recept åt mig då" osv. (De fick veta ganska nyligen att jag läser på läkarprogrammet trots att jag läst där en tid).
När jag skriver i bloggen känner jag också att jag skriver på olika sätt. Personligt (talspråkligt), polisiärt (formellt) eller akademiskt (välstruktruerat med väl valda ord). Egentligen är det roligast att skriva personligt, men jag vet inte om det går ihop med de andra roller som börjar få.
Hur som helst så känner ajg att jag förändras som person. Utveckling är alltid spännande men också krävande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar