Status Quo

Oj, detta har varit en kväll med många svängar upp och ned. Kvällen inleddes med större utsättning och därefter satte vi oss i turlaget i ett särskilt rum på stationen för att kunna prata lite i fred.

Budskap
Yttre befälet inledde med en summering av vad som hänt i stort och hur läget var nu. Därefter fick jag möjlighet att säga vad jag ville säga. Jag var ganska nervös för jag ville att det skulle komma fram på ett bra sätt och det upplever jag i efterhand att det gjorde.

Jag fick sagt att jag varit uppe hos chefen i måndags och krävt ett beslut och att jag sagt att det inte spelar någon roll vilket turlag jag jobbar på. Och att det är okej för mig och byta bara beslutet kommer snabbt.
Att även om jag blir kvar på listan och det blir jobbigt med konflikter så kan jag inte sluta jobba eftersom jag behöver inkomsten.
Att jag vill att det ska vara ett öppet klimat där alla säger precis vad det tycker och känner utan förbehåll.
Att jag är beredd att lösa konflikten mellan mig och "Filippa" på något sätt ifall det behövs.

Vi var totalt nio stycken plus yttre befälet som var med på samtalet, dvs. inte alla i personalgruppen/turlaget. Jag fortsatte med att bekräfta att det måste ha varit jobbigt för dem att detta händer.
Först var det tyst i några sekunder och sedan kommer en tjej i turlaget till tals och säger att hon är jätteledsen för vad som hänt. Vad jag fick veta sedan var att hon var riktigt bra kompis med "Filippa" (kanske bästa kompis). Hon fick tårar i ögonen då hon berättade vad hon kände.
Strax efter var det en av killarna som sa att han också kände detta som väldigt jobbigt. De andra var väl ganska neutrala. Dels för att de var nya på turlaget och dels för att de kanske inte kände lika starkt eller inte kunde med och säga något just då.

Det var någon som var nyfiken på vad som hänt. Jag ville inte gå in på detaljer så jag summerade kort (i efterhan inser jag att det var för kort) allt det som jag berättade om i inlägget "Första konflikten", genom att säga:
Att "Filippa" tog på sig ansvaret för att hjälpa till i en annan konflikt jag hade med en annan tjej. Och att jag efter det kände mig nedtryckt och att "Filippa" kritiserade mig ofta.
Och att jag sagt det till lärarinnan och att hon då kallat upp "Filippa" till studierummet och skällt ut henne "för att vara olämplig som polis", vilket jag inte avsåg.

Samtalet gick runt hela problematiken en stund och riktades senare in på att cheferna brustit i sitt ansvar.
Det anser verkligen jag också! Jag ställde kravet i måndags att en chef skulle gå ner till turlaget och motivera sitt beslut att låta mig gå kvar på turlaget, men det var ingen som hört något från cheferna (inklusive mig).
Dessutom sa tjejen, som är så bra kompis med "Filippa", att det blir nog svårt att lösa konflikten eftersom "Filippa" har blivit så sårad av mig att hon inte kommer kunna förlåta mig.

Samtalet avslutades med att vi skulle ta det som det kom och se vad som händer.

En pratig kväll och ett dödsfall
Jag åkte tillsammans med yttre befälet under kvällen för att han ville lära känna mig bättre och kunna prata igenom saker och ting. Det blev väldigt bra. Vi lärde känna varandra bättre och jag tror att jag lyckades förmedla min syn på hur jag upplevde allt som händer just nu.

Under kvällen fick vi hantera ett dödsfall med en person som inte hörts av på tre veckor och som sannolikt legat död i ca 2 veckor. Likvätska hade läckt ut, luktade starkt och fränt från kroppen och maskar kröp i den. Kroppen fördes till Rättsmedicin för vidare handläggning där. Jag blev faktiskt inte så äcklad som jag trodde. Det är hemskt att se detta första gången, men jag har sett detta och värre vid tidigare tillfällen innan jag gick in på ledningscentralen.

En oväntad vändning och jobbig vändning
Vid 10-tiden på kvällen ringer yttre befälets telefon. Jag fick reda på att det var "Filippa" som ringde och ville kalla samman alla för att prata och berätta något.

Det dröjde ganska länge innan alla kunde komma in till stationen, så det började inte förrän drygt en och en halv timme senare. När vi alla väl var på plats så började "Filippa" med att säga att hon inte upplevde detta som någon vanlig konflikt. Det handlar om att hon "inte har något förtroende" för mig. Hon kan inte lita på mig och har sårat henne så mycket att det inte går att reparera. Hon sa också "det är precis det här som han gör" och pekade på mig med handen. "Jag blir så arg, för jag har inte alls blivit uppkallad till läraren för att jag varit olämplig som polis".

Jag satt tyst och sa ingenting.

"Jag och två klasskamrater tog på oss ansvaret att hjälpa XX (mig) för att han var mobbad och jag tyckte inte det var rätt. Vi hade ett bra samtal tycker jag och det var inte jag som blev uppkallad efter det utan det var ett gemensamt möte hos läraren. Det finns protokoll över bägge mötena, men inget om att jag skulle vara olämplig som polis."

Jag vet inte hur hon gör det, men jag tror att jag håller på och bli knäpp...
Jag minns tydligt hur hon står framme vid tavlan och pratar med folket i klassen om att hon fått skulden för något som hon anser att hon inte har gjort, men minns samtidigt det gemensamma mötet hos läraren. Jag minns också hur hon försökt vända syftet med mötet till att hon tagit sitt ansvar som medkamrat och förhindra "skitsnack bakom min rygg".
Jag kommer inte ihåg i vilken ordning saker och ting skedde, men jag vet bestämt att hon fick skäll och rejält med skäll och det var så vår konflikt startade (tyvärr måste jag väl erkänna att "nästan olämplig som polis" kom ryktesvägen till mig, så det kan vara en överdrift).
Efter det hände det fler missförstånd på skolan där hon utnyttjat missförstånden till att beskylla mig för att vara lögnaktig, falsk och opålitlig.

Då "Filippa" berättade detta, så bekräftade tjejkompisen på listan att jag faktiskt sagt just så.
Hon lyckades förmedla igen att jag var en lögnare. Jag ville inte fastna i en "jag sa att du sa att jag sa"-fälla, så därför bemötte jag inte hennes påstående alls.
Kompisens inställning till mig har knappast förbättrats och hon lär väl nu vara övertygad om att jag är en manipulativ lögnare.

"Filippa" ville också åskådliggöra varför hon inte kan tänka sig att det skulle gå och lösa konflikten och förklara varför det egentligen inte är en "konflikt". Hon jämförde situationen med en kvinna som frigjort sig från en man som misshandlat henne svårt och att de varit skilda i tio år. Efter tio år kommer någon och säger att "nu skall ni bli tillsammans igen och gifta er".

Hon sade att hon ville poängtera det faktum att man som polis är oerhört beroende av sin kollega som man jobbar med i många avseenden och att "man lämnar över sitt liv i den andres händer". Detta var en känslomässig grej som hon kände för mig och handlar inte så mycket om vem som gjort vad eller så och att det därför inte är något som man kan prata igenom. Hon tryckte också på att det var hon som kände så och att det inte har med någon annans känslor/åsikter om mig att göra.

Detta är ju en väldigt stark beskrivning av vad hon känner. Jag undrar vad som gjort att hon känner på detta sättet om det inte hände på det sätt som jag beskrivit det? Antingen tycker hon att det är något annat jag gjort som haft större betydelse för henne, men då kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad det kan vara... Det var länge sedan och då jag hade inte ork över att hantera problemen som vi hade med varandra och kommer därför ihåg väldigt lite.

Det låter i alla fall inte som om det kommer bli någon öppning för kommunikation mellan oss den närmsta tiden.

Jag kan inte låta bli och undra varför hon skulle behöva säga allt detta just denna kvällen? Det var väl jyst på sätt och vis, för då fick ju jag också vara med, men det känns ändå konstigt.
Ringde kompisen och berättade vad jag försökt säga till turlaget och då fick hon bråttom att förklara sig och sin ståndpunkt...?

Jag vet ärligt talat inte var de andra står i sina ståndpunkter nu. Det var mycket tyst i rummet när hon pratade. Yttre befälet summerade och försökte "coacha" så gott han kunde.
De andra var ju väldigt angelägna om att det skulle hittas en lösning på problemet och att cheferna måste ta sitt ansvar. Det var helt tydligt att de tyckte att cheferna absolut skulle låta mig få komma till en annan lista och nu känner jag själv att det kanske skulle bli en bra lösning med tanke på den lojalitet som finns med "Filippa" och hennes situation...

Manipulation?
Jag är allt mer övertygad nu om att "Filippa" inte pratat specifikt om mig och om vad som kan hänt, utan snarare anförtrott sig åt några ytterst få och därefter låtit tysta insinuationer ta hand om resten.
Jag kan fortfarande inte avgöra om hon avsiktligt manipulerar eller om det bara är hennes personlighet att hantera människor som hon inte tycker om på detta sättet? Det är svårt att vara objektiv när man är mitt upp i något. Hon skådespelar otroligt skickligt ifall det skulle vara så att hon avsiktligt manipulerar...

Detta möte slutade på samma sätt som det förra. "Vänta och se vad cheferna beslutar".
Efter detta samtalet kände jag mig helt klart mer olustig än efter det första. Jag vill inte att hennes bild av mig ska få bli den gällande. Just nu är flera av deras åsikter i en vågskål. Får se åt vilket håll vågskålen kommer luta om ett tag...

Nu är jag trött och har huvudvärk. Dags och lägga sig och försöka sova trots alla tankar som snurrar i huvudet.