Nystart

Jag sade i tidigare inlägg att jag inte skulle skriva mer om konflikten, men det har hänt ett och annat som jag tycker är intressant och känner för att skriva av mig om...

Nu har det gått drygt en och en halv vecka sedan jag fick beskedet om att jag skulle få byta lista. Igår jobbade jag igen första gången sedan jag fått beskedet.

Det som oroade mig och gjorde den senaste veckan ganska outhärdlig var att beskedet om vilken lista jag skulle hamna på dröjde ända tills i förrgår.
Det har varit chefen för "ordning och säkerhet" som har tagit hand om samtalen med yttre befälen på de andra listorna. Det är personer som jag är bekant med och några av dem har jag till och med jobbat med tidigare.

Jag pratade med chefen i torsdags och då sa han att det är ju "bekymmersamt" att det snackas så mycket skit så fort i organisationen (?). Det var bara en som tydligen var helt klar med att det var helt okej att jag kom och det var han som var mitt yttre befäl innan jag sökte mig in på ledningscentralen. De andra sa att "det var okej", men att de hade vissa invändningar. Jag har ingen aning om vad invändningarna handlade om, men oavsett så tänkte jag ju det värsta.

Jag fick beskedet i fredags att jag hamnade på min "gamla lista" igen. Den enda som är kvar som jag jobbat med tidigare är yttre befälet.
Samtidigt fick jag besked om att jag skulle behöva jobba två dagspass till med min nuvarande lista.

Det kändes som en lättnad att hamna på "gamla" listan igen, så jag var inte så särskilt bekymrad över att behöva jobba med dem. För att de inte skulle få en jobbig överraskning att jag var kvar på listan, så hörde jag av mig till yttre befälet och berättade att jag skulle jobba med dem över helgen igen...
Som svar fick jag besked om att jag skulle vara beredd på att få jobba i receptionen hela helgen

Receptionsjobb
Saken är den att det är ganska låg status att jobba i receptionen. Själv vet jag inte riktigt varför, men det kanske är för att det på sitt sätt kan vara ganska krävande.
Alla befälen har en särskild "rullande lista" för att tjänstgöringstillfällena i receptionen skall bli så rättvist fördelad mellan personalen som möjligt för att undvika gnäll.

Så detta innebar helt klart att befälet var orolig för att det skulle bli jobbigt bland personalen ifall jag skulle åka med i gänget... Det störde inte mig särskilt mycket heller egentligen. Jag var på gott humör för att jag visste att det snart skulle lösa sig ändå.

Men sedan hände något som jag inte väntade mig. När jag kom på morgonen så var det nästan ingen som hälsade på mig (?). Då kände jag mig lika utfryst som en djupfrusen kyckling. :-)

Den personal som har ansvar för receptionen har en egen tjänstgöringslista och går "bredvid" ingripandepersonalen. De (receptionsbefälet) blev förvånad när de fick beskedet om att jag skulle ta receptionen bägge dagarna.
Befälet frågade mig då vad det kom sig.
Jag sa då direkt "nä.. jag är utfrusen på listan, så de har satt mig i receptionen".
Va?! Sa han då.
"Ingen kan ju anklaga dig för att inte vara rättfram i alla fall".
Jag fick snabbt förklara att "Filippa" och jag hade en konflikt för 10 år sedan som hon inte ville lösa idag och att hon sagt att hon vägrar jobba med mig och nu har de andra valt att stödja henne.
Han sa att det "var väl moget av dem".

Det var skönt att känna att det finns människor runt detta som kan se det absurda i situationen utan att egentligen behöva ta ställning i konfliktfrågan.
Jag förväntar mig ju givetvis inte att folk ska ge mig sitt stöd sådär direkt, men jag blir glad av att känna att det finns rationalitet. Och att de till slut kan känna att de har lättare att tro mig än vad de har att tro på "Filippa" utan att jag behöver anstränga mig allt för mycket.

Dagen flöt på igår och jag låtsades som ingenting och visade mig glad och nöjd. Det var några ur listan som vågade börja heja på mig när de gick förbi. Det kändes mer som att de inte kände sig inblandade egentligen och bara inte kunde visa sig vänliga mot mig när de andra var med för att inte uppfattas som svekfulla mot det "egna gänget". (Min analys).

Idag när jag jobbade var det ännu fler ur gänget som gav mig ett leende och hälsade glatt på mig, så nu känns det som om att det bara är en eller möjligtvis två som inte kan hälsa eller prata med mig. Ja, ja... Jag är nöjd för det lilla! :-)

Det är underligt hur gruppdynimik fungerar och det är något som fascinerat mig länge. Jag låter mig mycket sällan styras av "grupptryck" när jag är medveten om det. Därför har jag lätt för att ställa mig utanför och observera vad som händer istället.
Jag har en idé om att de konflikter jag varit med om har handlat om min förmåga att stå emot grupptryck och att det varit alltför hotfullt för vissa personer. De kan ha uppfattat mig som opålitlig eller ett hot mot gruppen.

Imorgon börjar jag jobba på min "gamla" lista igen och det ska bli spännande och se hur de är och vad de tror att de vet om mig...
:-)